SPEEDWAY, VAD ÄR DET?

En introduktion för den oinvigde

Vad är det vi sysslar med? 4 gubbar som kör runt på motorcyklar på en löparbana runt en fotbollsplan. Den som är först ut ur första kurvan vinner ju. Ja, hade den beskrivningen varit rätt hade speedwaysporten varit död för länge sedan. Visst, det är 4 killar (mestadels killar!) som sladdar sig runt i 4 varv på en bana som är ganska lika forna tiders löparbanor. Men vilken nerv det är i starten och de fyra varven! Du ser allt som händer i loppet. Kanske är det just den samlade bilden och intensiteten som är grejen. Du har full koll på hela skeendet och du släpper inte de fyra med blicken förrän heatet är över. Ofta är du så spänd på upplösningen mellan de första att du glömmer se efter vem som kom trea och fyra.

Speedway skiljer sig från annan motorsport på ett par väsentliga punkter. Det är fråga om sprinterlopp. Varje heat tar ungefär en minut. Det är något som till och med vuxna orkar följa. De flesta tävlingarna, dvs. all seriespeedway, är lagtävling. Varje lag består av 7 (eller 8) förare som skall möta motståndarlagets förare efter ett bestämt mönster 2 och 2 mot varandra. Enkel poängberäkning. Det lag som samlat flest poäng efter 16 heat vinner.

Det finns även individuella tävlingar som t ex nationella mästerskap och världsmästerskapet. Det senare körs som en serie, Grand Prix.

Men när dom tävlar på maskiner är det klart att den som har råd att hålla sig med den bästa maskinen vinner, eller ... Jo i någon liten mån, men bränslet och motorer är strikt reglerade. Det gäller också motorkapacitet, förgasare, vikt mm. Det gör också att kostnaderna är begränsade. Dryga 100 000 för en maskin är i motorsport-sammanhang en blygsam summa.

Alla förare har med sig en egen mekaniker, men i den här sporten ser man väldigt ofta föraren själv pyssla med sin maskin tillsammans med mekanikern. Det finns inga divalater här.

Är det inte en massa polacker och engelsmän som kör i vår serie? Jo, Polen och England är stora speedwaynationer liksom Australien, Danmark och Sverige. Men det är svårt att försörja sig på sporten genom att köra i en serie. Det är därför tillåtet för en förare att köra seriespeedway i flera länders serier. Det betyder att vi i svensk seriespeedway får se alla de bästa förarna i världen. På många arenor har du närhet, inte bara till banan, utan också till depån. Du kan uppleva spänningen och intensiteten inte bara under heaten utan också mellan dem när du kan se förare och mekaniker i intensivt jobb med cykeln för att få bästa utväxling och fart.
För att beskriva speedwayåkandet speciella konst vill jag citera ur Tommy Randers mycket trevliga och underhållande bok om speedway, Kurvornas konst.

METODEN

Det handlar om att rida på centrifugalkraften. Det finns givetvis matematiska formler för saken men vi håller oss till naturmetoden.

Alltså:

Motorcykeln väger knappt 80 kilo. Låt oss utgå från att du själv väger 70. Totalvikten är således 150 kilo. När en sådan massa färdas framåt i hastigheten 100 kilometer per timma blir det ruskigt svårt att svänga. Särskilt om kurvan är tvär. Centrifugalkraften vill tvinga ekipaget rakt fram. Gör man inte något åt saken blir svängen väldigt stor. Man behöver mycket plats och finns något i närheten (till exempel ett staket) så blir det kollision.

Men det kan undvikas!

En lösning är att först bromsa kraftigt och sedan svänga. Men även om det är en säker metod så försvinner all fart. Dessutom saknar maskinerna broms; det vore farligt om en förare kunde dra i bromsen när tre andra förare ligger alldeles bakom med full gas.

Den lösning som återstår kallas kontrollerad sladd.

Flytta tyngdpunkten genom att lyfta rumpan från sadeln, luta kroppen fram mot styret genom att halvstå stödd med höger fot på den kraftiga fotpinnen. Luta samtidigt cykeln kraftigt åt vänster, nästan så att styret når marken. Parera vid behov med vänster fot som stöd så att det inte lutar för mycket …

Ge mycket gas!

Nu minskar vikten på bakhjulet. Det börjar spinna. Och kommer smygande i höger ögonvrå… Det vill träffa framhjulet! Då flyttar du kroppen en aning bakåt så löser det sig – med ett uns mer tyngd på bakhjulet slutar det att spinna så mycket. Du får lagom fäste, det går framåt och bakhjulet slutar att försöka byta plats med det främre; du kör med sladd som förhoppningsvis är kontrollerad. Som genom ett mirakel tar du kurvan, behåller det mesta av farten och faller inte omkull. Du känner dig exalterad, nästan berusad. Det gick!

Salighetskänslan är kraftfull. Adrenalin och dopamin flödar i kroppens alla skrymslen. Hjärtat bultar. De första gångerna utropar du högljudda och lyckliga saker men störthjälmen dämpar det mesta. Det som ändå tränger ut drunknar i motorns dånande baryton.

Du är på väg att behärska kurvornas konst.

Man börjar alltså med att lära sig att svänga med hjälp av sladd (broadsiding låter bättre, eller hur?) eftersom det innebär att mycket av farten bibehålls. Tyvärr är det få människor som klarar denna process. De flesta tycker att allt går alldeles för fort och slår av gasen. Men då får bakhjulet grepp i banan, cykeln rätar upp sig, centrifugalkraften tar makten och härskar oinskränkt. Man far iväg framåt-utåt och möter strax ett hinder. Pang.

I detta läge ger de flesta upp för det gör ont att lära sig. Ett fåtal överlever denna kraftmätning rent mentalt.

Bäst lyckas den lilla skara som efter att ha lärt sig att köra med sladd därefter förmår köra med minsta möjliga sladd. Ju mindre sladd desto mer driv framåt (det var vi ju överens om!). Och framåt är själva grundbulten – vi talar om en sport där den som först passerar mållinjen är bäst.

Det är alltid bråttom för tiden är knapp.

Det tar en minut att köra fyra varv på en normal speedwaybana. Det innebär 15 sekunder per varv. Det är den tid som finns för att korrigera eventuella misstag, köra om övriga förare och vinna heatet. Varje raksträcka tar cirka 3 sekunder och den tiden går åt till att förbereda nästa kurva.

De andra förarna i heatet saknar dessutom allt intresse av att hjälpa till. Tvärtom försöker de lägga beslag på de bästa vägvalen. Den som missar starten tvingas av sina medresenärer till en del ”onaturliga” åklinjer.

Boken är försedd med härliga bilder. Köp den om du inte redan har den!

Det måste vara en sport för män.

Jo, det är mest män som tävlar, men det finns också en speciell klass för ungdomar. De kör på motorcyklar med mindre motorstyrka, 80cc i stället för 500cc.

LITE FÖRUTSÄTTNINGAR:

Maskinen

Foto: Christer Ljungaeus

Motorn är 1-cylindrig med 4 ventiler. Den ger cirka 75 hkr vid 12 000 rpm. Det finns egentligen bara två tillverkare av motorer, Tjeckiska Jawa och Italienska GM, som  de flesta förarna nu kör på. Ingen broms, torrkoppling, ingen växellåda - fast utväxling används där drevstorleken varieras på motor och bakhjul beroende på banans längd och material. Dämpad framgaffel, stel bakram. Drivs med ren metanol. Vegetabilisk olja. Castrol M eller R40 ger den typiska speedwaydoften. Dirt deflector (skydd bakom bakhjulet för att minska sprut på bakomvarande) är obligatorisk i elitserien.

Säkerhet

Overall av kevlar, läder eller bävernylon är obligatoriskt. Skydd för axlar, knä, höft, rygg måste finnas. Hjälm, glasögon och visir. Stövlar och släpsko. Dödmansgrepp runt handleden kortsluter motorn vid vurpa.

TÄVLINGEN

Starten

Startern samlar förarna vid startgrinden, "tejpen". När han är nöjd med förarnas placering får domaren tecken. Domaren slår på grönljuset och sedan går starten inom 1-3 sekunder. Fyra förare kör i varje heat, två från varje lag. Hemmalaget har röd och blå huva, gästande lag har gul och vit. Ett heat består av 4 vänstervarv och tar drygt 60 sekunder. Förarnas placering är bestämd av deras startnummer. I tvålagsmatcher, som i de högsta serierna i de större speedwayländerna, är förarna placerade varannan hemmaförare och varannan bortaförare i starten. I vartannat heat står hemmalagets ena förare på innerbanan och i vartannat bortalagets förare.

I lägre serier körs 3- eller 4-lagsmatcher som har ett annat upplägg. I 4-lagsmatcherna kör en man från varje lag. I sådana fall kan det alltså inte bli fråga om parkörning. Dvs två förare från samma lag kan inte gemensamt blockera en motståndare från att köra om. Lag-VM körs också som 4-lagsmatcher.

2-minutersregeln

För att tävlingen skall flyta gäller en två-minutersregel i starten. Den innebär att förarna måste vara klara för start inom 2 minuter från det att depågrinden öppnats. Om inte blir föraren utesluten. Han kommer då att ersättas av en reserv i det heatet. Tiden visas för förarna på en klocka på innerplan. I princip skall ett heat starta var 5:e minut. När banan behöver jämnas till, sladdas, tar det lite längre tid. När en förare kör två heat direkt efter varandra ger domaren som regel lite extra tid mellan de heaten.

Målgången

För det mesta är det lätt att se vilken förare som är först över mållinjen, men någon gång kan det bli mycket tätt mellan förarna. Domaren avgör förstås vem som är först av dem. Om det skulle vara helt jämt dömer han den förare som höll på att köra om som segrare.

Poäng

6 poäng fördelas i ett heat. Segraren får 3, tvåan 2, trean 1 och fyran 0. Antalet poäng en förare kör ihop under en lagtävling ligger mestadels till grund för förarersättningen. För att lagets förare inte skall tävla inbördes om poängen, får en förare som kör i mål på placeringen omedelbart efter en lagkamrat 1 bonuspoäng.  Den påverkar inte poängräkningen i tävlingen utan bara förarens inkomst.

Reserver

Plats 6 och 7 är vikta för de förare som har lägst snitt i laget. De får köra fler heat än övriga och bara toppas bort en gång per man. Reserverna är ofta lagets minst rutinerade förare.

Fri åtta

Lag får anmäla en åttonde förare till varje match. ”Åttan” kan bytas in i vilket heat som helst. Föraren måste dock vara svensklicensierad och under 21 år. Förarens snitt får inte överstiga någon av de sju övrigas i laget.

Obligatorisk junior

Sedan säsongen 2007 måste varje laguppställning innehålla minst en svensk junior (U21) på platserna 1-7.

Riders Replacement (R/R)

Saknas en av lagets två bästa förare får övriga köra var sitt av hans heat.

Toppning

Är ett lag efter med 6 poäng eller mer får det ”toppa” efter det femte heatet genom att en av de bästa förarna ersätter en sämre. Men ingen förare får toppas in mer än en gång. Man får inte toppa i heat 11.

Snitt

Alla förare har ett personligt snitt som räknas ut med en speciell formel. Ju högre snitt desto bättre förare. Det snittet begränsar sen laguttagningarna på så sätt att man inte får ha för högt eller för lågt snitt. Taksnittet är 43,15. Vid säsongstarten har varje förare ett ingångssnitt baserat på hans resultat föregående år. Snittet förändras sedan under året beroende på förarens resultat i serietävlingarna. Det beräknas på de 18 senaste heaten han kört.

Uteslutning

Förare kan uteslutas om de orsakar omstart, till exempel på grund av vårdslös körning eller vurpa, för att ha blivit varvad eller inte kommit i mål senast 3 minuter efter start. Berör förare tejpen under grönljus utesluts de för tjuvstart. Reserv får då sättas in. För att se till att tävlingen fortlöper sätter domaren heatet under 2-minutersregeln. Förare som därefter inte är klara utesluts ur heatet. En klocka visar tiden på innerplan.

 

SERIESPEEDWAY

Serierna

Det finns tre serienivåer i svensk speedway. Den högsta är Elitserien och den näst högsta Allsvenskan. Därunder finns Division 1 där endast förare med svensk licens får köra. Beroende på att flera klubbar har dålig ekonomi råder för närvarande stor osäkerhet om hur många lag som skall köra i de två högsta serierna och vilka lag som skall köra i respektive serie.

Lagen möts under tävlingssäsongen i två matcher på var sin hemmabana. Seger ger 2 poäng och vid oavgjort resultat får vardera laget 1 poäng.

Förarna

Elitserien och Allsvenskan är internationell ligor med såväl svenska som utländska förare. Till skillnad från Polen finns det ingen begränsning av hur många internationella förare som får finnas i ett lag. Det är snittet som begränsar möjligheten att samla alltför många elitförare i laget.

De flesta elitklubbarna har ett sk farmningsavtal med en klubb i Allsvenskan. Det innebär att förar i dessa klubbar, inom vissa snittbegränsningar, kan köra i båda klubbarna.

Lagbonus

I varje match körs det om 96 förarpoäng. Det lag som tar flest förarpoäng i inbördes möten (2 matcher) får 1 lagbonuspoäng. Returmötet gäller alltså 3 poäng. Vid oavgjort efter två matcher nominerar lagledarna en förare i varje lag som sedan kör ett skiljeheat om bonuspoängen.

Finaler

Slutspelet i Elitserien innefattar för närvarande de 6 främsta lagen efter grundserien. Lag 3-6 möts inbördes i kvartsfinaler i dubbelmöten där trean möter sexan och fyran möter femman. Segrarna går vidare till semifinaler där ettan och tvåan väntar. Segrarna där går sedan vidare till final.

Frysning av heat

Om en förare på 4:e plats i ett heat, eller på 3:e plats med sin lagkamrat på 4:e plats i en lagtävling faller och utesluts ur heatet, och samtliga förare har genomfört minimum ett varv, får domaren fastställa resultatet baserat på förarnas positioner vid tiden då heatet stoppades.