|
Vi flyttar oss femtio år tillbaka i tiden och hamnar då i mitten av det glada 50-talet, för att vara exakta 1956. Även 1956 körde Kaparna i Allsvenskan, skillnaden var dock att det 1956 var så att Allsvenskan var landets högsta serie. 1956 innehöll landets högsta serie enbart sex lag, förutom Kaparna var dessa Dackarna, Monarkerna, Filbyterna, Indianerna och Getingarna. Kaparna inledde säsongen med två raka bortamatcher, först mot Monarkerna i Stockholm där man förlorade med 29-66 innan man åkte till Växjö för möte med Dackarna. Även där blev det förlust, denna gång med 36-60, innan man vände åter till Göteborg for alt köra. På hemmabanan Sävedalen gick det bättre och Säsongen löpte sedermera på och efter den sista seriematchen för säsongen som kördes på anrika Slottsskogsvallen mot Dackarna stod det klart att Kaparna slutade på en fjärde plats i tabellen. Vann gjorde Monarkerna och sist kom Getingarna som blev helt utan poäng. Toppen av serien var väldigt jämn och segermarginalen var bara en poäng för Monarkerna före Dackarna och Filbyterna som kom tvåa i respektive trea med femton poäng. Under våren 1956 hade Kjell "Gema-Kjell" Carlsson en av de absolut bästa perioderna i sin karriär men tyvärr skadades han så allvarligt under en landslagsturné i England att han fick lägga av med den aktiva karriären. Givetvis mest synd om Kjell själv men också ett stort avbräck för Kaparna. |
|
| Andra starkt framträdande förare i Kaparlaget detta år var Göran "Sala" Norlén som tillsammans med Rune Claesson (som är farfar till Emil och Alexander Claesson som båda valt att köra speedway), Olle Segerström, Bengt Brannefors och Roger Forsberg tillhör den kvintett förare som körde alla tio matcher i allsvenskan detta år. Bengt Brannefors är ju för övrigt den förare som kört flest säsonger i Kaparna med sina 22 år mellan 1953 och 1976 där endast en vända på 1,5 år till Vargarna gjorde att det inte var två decennier i sträck. |
Rune Claesson |
|
Även "Lill-Arne" Carlsson med nio matcher var en viktig kugge i Kaparna detta år. Övriga förare som drog på sig den vackra kaparvästen under 1956 års allsvenska säsong var Bengt Gustavsson, som körde fyra matcher samt Bengt Rudén och Bengt Fransson som vardera gjorde en match. Största publiksiffran i allsvenskan detta år för Kaparna var i matchen mot Dackarna i Växjö där 3 000 personer hade slutit upp. Minst publik var det på matchen borta mot Getingarna när endast 1 000 personer kommit för att se det som slutade med en Kaparseger med 57-38. I matchen mot Monarkerna hemma på Sävedalen den 9 september anordnades en insamling för den skadade "Gema-Kjell" som inbringade 1 069.90 kr. Med tanke på att det vid denna tid fanns halvöres kolor att köpa, så är inte summan så liten som den kan låta idag. Vi har så här långt bara talat om den allsvenska säsongen men Kaparna körde även en "landskamp" nämligen den 18 oktober då ett förstärkt kaparlag ställdes mot Australiens landslag på Slottsskogsvallen inför 5 765 åskådare. Publiken fick se en jämn match där Kaparna fixade oavgjort, 48-48, mot detta australienska landslag. Frågan om det var bättre förr lämnar vi öppen . / David Bengtsson |
|
Från vänster: Göran "Sala" Norlén, Olle Segerström, Roger Forsberg, |
|
|
Kjell Carlsson Våren -56 var Kjell helt outstanding i Kaparlaget och var permanent medlem av landslaget, de enda förare som hade bättre snitt än Kjell i allsvenskan var Ove Fundin och Rune Sörmander. Under en landslagsturné i England inträffade en av de första stora motgångarna för Kaparna. Kjell skadade sig allvarligt när han fick stopp och blev påkörd. Alan Hunt som låg tätt efter kunde inte undvika att köra på Kjell. Skadan visade sig såpass allvarlig att Kjell tvingades avsluta sin aktiva karriär även om hoppet om att börja köra igen levde kvar så länge som 2 år senare. Det var tragiskt att inte kunna ha kvar vår "GEMA-Kjell" och det var mycket hårt för den utomordentligt hjälpsamme och alltigenom sympatiske lagkaptenen, som länge fick dras med sviterna efter olyckan. |
|
|
1956 övertog Gunnar Brannefors, pappa till Bengt, lagledarsysslan efter Eric
Jacobsson. Sigurd "Blondie" Peterson tävlingsledare som vanligt. Ett Förstärkt kaparlag körde inofficiella landskamper i Polen. En malör inträffade på resan dit. "Dacke-Bengt" och Roger Forsberg blev "akterseglade" i Berlin, men kom så småningom ikapp laget. Under turnén gjorde Roger Forsberg succé med strålande körning. |
|
| SM-finalen kördes detta år på Slottskogsvallen. och Ove Fundin vann. | |
|
Bilden visar P-O, Ove, Olle och filmstjärnevackre Uffe |
|
