| 1956 kör Ove Fundin sin tredje VM-final på Wembley. Han
har kört i Norwich´s serielag under året och samlat på sig massor av
erfarenhet av engelsk speedway. Nu vet han hur han skall ställa in
växlingen. Eller rättare sagt, han hade fått med sig Norwich´s
chefsmekaniker, Les Mullins, och Norwichs reservcykel nr 2 som han fått
iordningställd för sig att köra
på i sina engelska tävlingar. Inte "det gamla röda hopsvetsade vraket" som
han haft när han först tävlade i England. Nu har han erfarenhet och skall
inte av nervositet glömma att ta på släpskon. Oves svenska cykel är med, men
det är alltid på Norwichs reservcykel nr 2 med Rotraxram och JAP-motor han
kör i VM-finalerna. |
| Det är lördagen 26 september. Mörkret börjar lägra
sig över London. Speedwayen är på nedgång sedan efterkrigstidens
speedwayhype. Det är inga 90 000 åskådare, men de 65 000 ger med ett
öronbedövande väsen den förtätade stämning i Wembleys som hör till en
VM-final och som kan få benen att skaka på en debutant. Les Mullins har
under året testat delar och lagt undan dem han tror på med märkningen
"Wembley". Han har plockat ihop allt till en speedwaycykel som skulle kunna
bära Ove till framgång. Inga konstigheter, inte den extremast trimmade
cykeln, men en maskin som alltid går att lita på. |
|
Ove har haft en strålande säsong med Norwich i ligan och
han har varit den viktigaste kuggen i det svenska landslag som för första
gången slagit det engelska i 5 av de 6 testmatcherna i England och Sverige.
Han är i riktigt fin form och allmänt segertippad. Han har gjort sig ett
namn i hela speedwayengland och dragit mycket publik till seriematcherna i
Norwich. Han skall starta i första heatet. Koncentrationen är total. Ingen
annan hatar att förlora så som Ove. Han har ytterbanan. Bredvid sig har han två av
sina svåraste motståndare, Peter Craven och Ronnie Moore. "Lille Pete" är
regerande mästare och Ronnie i toppform. På innern P-O Söderman. Motorvrålet
stiger till ett crescendo i startögonblicket. Tejpen går och Peter skjuter
iväg till ledningen. Ove försöker lägga sig över Ronnie, som drar med sig
Ove på en vid första sväng. Ronnie och Ove kan senare passera P-O, men det
är direkt två tappade poäng för Ove. Kunde VM-finalen börjat sämre? Vad kan
Ove hoppas på nu? Att både Craven och Moore tappar mot Briggs & co.
Knappast!
Ove Fundin innan defileringen
Foto: Mike Kemp |
 |
| Efteråt sitter Ove för sig själv i depån med huvudet i
händerna. Ingen vågar prata med honom. I sådana stunder kunde han skrika åt
stackars Les och skiftnycklar flyga. Tack vare Les utomordentliga tålamod
och integritet har deras samarbete utvecklats till en relation med
hatkärlek. Ove själv säger att Les var den ende som kunde ta en diskussion
med honom. Ove är inte intresserad av motorer. Han är förare och har en
mekaniker som skall sköta cykel och motor. Ove kan skrika åt Les att något
är fel, men inte tala om vad som är fel. Hur viktig är Les för Oves
framgång? |
| I heat 2 spricker Brian Crutchers dröm om en VM-titel. När
Dick Fisher får ett res i starten tappar Brian koncentrationen och tappar
två poäng även han. Efter att ha gjort i ordning Oves cykel går Les Mullins
ut för att se några heat. I heat 6 möts tre heatvinnare, Barry Briggs, Alan
Hunt och Peter Craven. Fjärde man är Brian Crutcher. Craven tar en tidig
ledning och Alan Hunt får snart motorproblem. På sista varvet får "Lille
Pete" också motorproblem i depåkurvan, men drar in cykeln i mål under
publikens uppmuntrande applåder och räddar en poäng. "Nu har vi chansen"
tänkte jag säger Les. Han går tillbaka till Ove och berättar: "Han är ditt
största hinder. Gå ut och kör nu!" |
| I heat 8 har Ove innern. Utanför sig har han Ken McKinley,
Olle Andersson II och lagkamraten från Norwich Gerald Hussey. Hussey får en
kanonstart och leder i första kurvan, men Ove och Olle sveper förbi honom i
depåkurvan och det gjorde Ken McKinley också. Trots hård uppvaktning från
Ken i sista kurvan vinner Ove. |
| Efter hans nästa heat med ännu en heatseger är Ove i delad
ledning på 7 poäng med Craven och McKinley. I Oves nästa heat har han med
sig Uffe Ericsson, Ronnie Moore och Brian Crutcher på startlinjen. Ove tar
ledningen och Crutcher, Londonpublikens favorit, får en stoppsladd. Men
redan i depåkurvan har Crutcher tagit sig fram till andraplatsen och trycker
på hårt för att ta sig förbi Ove. På bortre rakan på nästa varv försöker
Brian hänsynslöst ta sig förbi på insidan, men kraschar i en våldsam vurpa.
Han hoppar upp och stampar av besvikelse. |
|
Inför
den sista omgången står Ove och McKinley på 10 med Barry Briggs, Ronnie
Moore och Arthur Forrest tätt bakom på 9. McKinley kraschar i 17: och Ronnie
Moore tar en trea för att hamna på 12. Heat 20 med Ove, Barry Briggs, Arthur
Forrest och Eric Boothroyd är helt avgörande för titeln. Vilken dramatik!
Ingen regissör kunde lagt upp det bättre. Ove är blek av spänningen. Forrest
seger innebär omkörning med Moore och samma gäller Briggs. En andraplats för
Ove innebär också omkörning med Moore. Om Ove är nervös märks det inte på
banan. Ove rycker till sig ledningen med Forrest tätt bakom. En våldsam
duell utvecklas mellan de två. Båda har en pallplats inom räckhåll. Arthur
Forrest kämpar sig förbi Ove, men Ove lyckas komma tillbaka och skär
mållinjen först med sin och Sveriges första VM-titel. Barry Briggs är trea i
heatet och därmed utanför pallen. Arthur Forrest får lite tröst genom att
slå Peter Craven i omkörning om tredjeplatsen efter Ronnie Moore. |
Ove Fundin och Barry Briggs hade många tuffa dueller. Här försöker Barry
komma in under Ove. Det gick sällan utan incidenter. Lägg märke till Barrys
gaswire.
Foto: Mike Kemp |
|
Av Anders Wistrand fritt efter John Chaplins "Ove Fundin
speedway superstar"
(boken kan du köpa via
info@speedwayracing.se för
280.-) |