Dirt-track-eliten slagen i 'premiären'
Sjöbergarna på åker, bilen skrot
Efter en del framskjutna placeringar i några mindre TT-lopp, såväl som i ett flertal dirt-track- och backtävlingar, var så Torsten mogen att ge sig i kast med de stora uppgifterna. Erfarenheterna samlades och Torsten byggde snabbt en ny cykel, efter delvis egna prin-ciper.
Motorn var till stor del a Triumphdetaljer och Torsten gjorde, tillsammans med sina båda bröder, allt för att få en cykel som motsvarade hans högt ställda förväntningar. Det gällde inte bara att kunna åka fort, fortare än alla andra, utan även att åka säkert, utan risk att få stopp vilket ögonblick som helst.
Inte Solvalla . . .
Glad i hågen anmälde Torsten sig för att få vara med och tävla på Solvalla. Han ansåg sig ha lika stora chanser att konkurrera om tätplatserna i detta lopp som någon av de övriga anmälda.
Man kan därför lätt förstå hur, det kändes när han fick meddelande att han inte fick vara med och köra på Solvalla. Han hade inte befunnits motsvara kvalifikationerna ännu. Men det skull snart komma.
. . . men Kostadion.
Så mycket större blev hans glädje när han en kort tid därefter fick meddelande om att han skulle rycka in som reserv vid en tävling på Kostadion.
I strålkastarbelysning den 31 oktober 1930 skulle den tävlingen äga rum, och när Torsten fick höra att bland de startande befann sig bl. a. Rudge-Gösta, Gunnar Barthelsson, Ragge Sunnqvist och Orsa-Bohlin, är det lätt att tänka sig att den unge framåtgående föraren kände sig än mer smickrad.
Att vara reserv ger ju i alla all vissa chanser att få hoppa in och tävla om någon av de ordinarie mankerar.
Så var också vad som hände, Torsten kallades alt köra i ett av heaten. Det var Orsa-Bohlin som inte kunde ställa upp.
Det blev storsensatlon direkt, Den unge, äregirige föraren vann i överlägsen stil sitt försöksheat och klarade sig med till semifinalen. Publiken jublade, ty det är alltid roligt att se nya stjärnor tändas.
Man väntade sig dock inga fler segrar den kvällen för Torsten, men hej vad man bedrog sig. Även i semifinalen var Torsten "fräck" nog att vinna. Detta trots att Orsa-Bohlin var med i samma heat och bjöd motstånd.
Orsa tog genast ledningen, men hårdkörande Torsten släppte inte laget. Genom sin fräna, men .samtidigt eleganta körning på långsidorna, var han snart ikapp. Och gick även förbi!
Stjärnorna efter i finalen.
Det blev alltså finalplats för den ettrige reserven och publiken följde med spänt intresse vad som nu skulle hända. Skulle Torsten Sjöberg även i finalen visa samma strålande åkning? Eller skulle storstjärnorna äntligen visa ynglingen var skåpet skulle stå.
"Jag tänkte bara att här skulle köras för allt vad man var värd", sade Torsten en tid efter, när han tillfrågades hur han känt sig före loppet.
"Visserligen väntade jag inte 'att vinna i finalen, men hade det gått bra två gånger skulle det väl inte vara helt omöjligt ens i finalen. Del vara bara att inte vara rädd." Han fick rätt, stjärnorna blev efter!
Ettrig närstrid avgjorde.
Det blev Torsten Sjöbergs definitiva genombrott. Det blev en grann och flott uppvisning, både av nykomlingen och de gamla storförarna.
Ragge Sunnqvist kastade sig omedelbart fram till ledningen, Han följdes närmast av Orsa-Bohlin och Gösta Plahn. Torsten halkade efter en liten bit, men det var snart upphämtat och så låg kvar-tetten väl ihop.
Efter ett varv körde så Torsten fränt om Orsa och Plahn samt tog sig före att etablera närstrid med självaste Ragge Sunnqvist.
Ett ettrigt krig mellan dessa båda följde, då plötsligt Plahn helt fräckt satte fart och gick förbi båda två.
Det gick Torstens ära för när. I ett huj hade han lämnat Ragge bakom sig och körde ilsket och säkert ikapp den fruktade Örebro-konkurrenten. I en kurva smet Torsten förbi och behöll sen ledningen ända in i mål.
Ändlöst publik jubel följde på denna bravad. Tänka sig alt denna relativt obekanta yngling från Häverösund kommer och slår hela församlade eliten. Med denna !seger var steget taget direkt in i svenska eliten. Närmast Torsten följde i pris-listan Gösta Plahn, Ragge Sunnqvist och Orsa-Bohlin.
Samling på åkern!
Nu följde tävling på tävling och segrarnas antal växte, överallt ville publiken se den nya elitföraren tävla och han hälsades med stormande jubel var han än visade sig. Rekorden började också redan följa i hans spår, både de publika och banornas.
Äventyr .saknades heller inte i motorlivet. En gång hade alla bröderna Sjöberg varit i Hedemora och tävlat. Förarna stod själva för tävlingen men nettot blev lika med 0. När sjöbergarna sen i lånad lastbil skulle ta sig hem hände olyckan.
22 mil var det hem och 2 mil återstod när John Blund hälsade på hos den som körde.
Vem som körde skall vi inte avslöja, men det var i varje fall inte Torsten! Följden av det hela blev emellertid denna: Gösta hamnade på en tuva mitt i den bredvidliggande åkern. Henry "fast-nade" vid bilen, vilken i sin tur stoppat mot en bergvägg, samt Torsten slutligen, blev snällt liggande i en dikesfåra, i broderlig sämja med Gösta! Ingen av bröderna allvarligare skadad, medan däremot bilen fick säljas som skrot!