Av Gunnar Hagberg (Dirt Track)
JORDBANETÄVLINGAR PÅ 1920-TALET
Det allra första jordbaneloppet på svensk mark på 1920-talet var egentligen ingen större publikframgång. Tävlingarna genomfördes företrädesvis på diverse idrottsplatsers löparbanor, och de smala banorna tillät bara två förare per heat. Eftersom förarna startade på var sin långsida blev det aldrig någon närkontakt och segraren korades alltid med klockans hjälp.
För publikens del var det heller aldrig glasklart vem som vann, och den osäkerheten bidrog till att tävlingsformen aldrig fick något rejält fäste bland åskådarmassorna.Visserligen kördes det en hel del jordbanetävlingar under 1920-talet både i Stockholm (Tranebergs IP), Enskede IP, Kristinebergs IP för att bara nämna några, och i landsorten (Västrås, Uppsala och Malmö bland andra). Men det sportsliga värdet bedömdes som begränsat och jordbanehjältarna brukade för det mesta få figurera likt en extra och lite udda attraktion i samband med andra evenemang. Den första tävlingen i Stockholm av det här slaget anordnades av motorklubben Speed på Östermalms IP i juni 1925.
I själva verket var Danmark det stora föregångslandet i Norden vad beträffar jordbanetävlingar. De första "riktiga" tävlingarna kördes på en anlagd bana vid Roskildevej i Köpenhamn redan 1928. Danmarks Motor Union styrde upp verksamheten och bidrog till att jordbanesporten snabbt blev populär. Ny banor byggdes i bland annat Vejle, Aarhus, Odense, Kolding och Aalborg.
Parallellt med detta genomfördes de oerhört populära MC-loppen på tusenmetersbanor. Så också i Sverige, där Jägersro i Malmö och Lindöbanan i Norrköping redan 1925 släppte in motorcyklarna på sina travbanor. 1927 fick MC-ryttarna dessutom för första gången komma in på Solvalla och succén var ett faktum.
Loppen på travbanorna var dock inte att betrakta som riktig jordbana eller dirt track och den första svenska banan för enbart jordbanetävlingar var i stället Allstadion på Ladugårdsgärde Stockholm. Den togs i bruk 1930 och var under sex år den självklara tummelplatsen för dåtidens mest framstående rundbaneåkare.
ALLSTADION - KOSTADION
I samband med den välkända Stockholmsutställniingen 1930 byggdes en ovalformad anläggning på det stora utställnningsområdet. Utställningen, som pågick mellan 16 maj och 29 september, var egentligen inriktad på arkitektur och formgivning, men det fanns också en särskild del där jordbruksmaskiner och nötkreatur visades upp under en period. När den delen av utställningen avvecklades visade MC-folket omedelbart sitt intresse för kreatursanläggningen. Det fordrades inte särskilt stor fantasi för att för sitt inre se en ypperlig jordbanearena på platsen. Åskådarläktare fanns redan. Det handlade bara om att justera banan där kreaturen tidigare hade paraderat.
Allmänna Motorklubben fick uppdraget att bygga om anläggningen till en riktig dirt track-bana och arrangera den första ävlingen på banan. Så föddes Allstadion, en av de viktigaste platserna i svensk speedwayhistoria. Till saken hör förstås att Allstadion omedelbart döptes om till Kostadion i folkmun med hänvisning till den ursprungliga verksamheten.
DE FÖRSTA RIKTIGA TÄVLINGARNA
Den första tävlingen på Kostadion kördes den 22 augusti 1930. Tävlingen måste betraktas som den första riktiga jordbanetävlingen någonsin på svensk mark. Premiärtävlingen lockade de främsta svenska jordbaneförarna. I startfältet återfanns tunga namn som Ivar Skeppstedt, Torsten Sjöberg, Gösta Andersson, Marcus Larsson, Eric Åkerström och Gerhard Kjellin. Tävlingen genomfördes enligt engelskt mönster med fyra förare i bredd i varje heat. Man nöjde sig dock inte med fyra varv, utan frestade på materialet med tio tuffa varv. Det handlade dock fortfarande om att köra på tid snarare än om att tävla om poäng enligt tre-två-ett-noll-principen.
I det första, historiska, heatet stod kvartetten Gunnar Lindgren, Thure Wikström, Harry Johansson och Stig Johansson på startlinjen. Tävlingen vanns så småningom av Eric Åkerström från Örebro. Han grenslade en Triumph och klockades för 3.12,2 som bäst i ett heat där han bland annat slog den store jordbanekungen Torsten Sjöberg. Åkerström vann vann även det avslutande finalheatet och belönades för denna prestation med 275 kronor i prispengar. Tvåa i tävlingen var Gösta Kleist, i sin tur före Gerhar Kjellin och Gösta Andersson. Premiärtävlingen lockade omkring 3 000 åskådare och alla var rörande eniga om att det här var framtidens tävlingsmelodi och att Kostadion kommit för att stanna.
Redan 7 september kördes den andra tävlingen på Kostadion, och lagom till den hade kurvbredden ökats på med 20 meter. Dessutom minskades antalet varv från tio till sex per heat, och de här justeringarna bidrog till ännu tätare, tuffare och jämnare tävlingar, helt i publikens smak. Cirka 4 000 åskådare lockades till tävling nummer två på Kostadion. Gerhard Kjellin från Örebro vann på sin Saroléa.
Under de kommande åren kördes det regelbundet tävlingar på Kostadion. Installationen av elljus medgav kvällstävlingar.
Den svenska eliten var alltid på plats och därtill dök inbjudna internationella stjärnor upp i allt högre utsträckniing. Gästförare kom från England, Australien och Danmark, men det var ändå tysken Alfred Rumrich, som gjorde det största intrycket. Han var en sann representant för den publikfriande broadside-åkningen, och höll bara maskinmaterialet (Rudge) brukade det bli både snabba tider och framskjutna placeringar.
BANREKORD
19 oktober 1934 satte Rumrich banrekord över fem varv med 1.25,2. Ett rekord, som kom att stå sig för alltid. Banrekordet över fyra varv med flygande start hade Torsten Sjöberg. 18 september 1935 klockades han för 1.06,9. Några dagar tidigare hade för övrigt Sverige besegrat Danmark i en lagmatch med 26 - 13. Torsten Sjöberg ingick i det svenska laget tillsammans med Emil George, Uno Duzäll och Evert Fransson. "Duzze" Duzäll kom senare att bli en av den svenska speedwaysportensverkliga storarrangörer, framför allt av tävlingar på Stockholms Stadion.
Ivar Skeppstedt leder före Eric Gregory och "Kumla-Frasse"
Det allra sista banrekordet på Kostadion satte Torsten Sjöberg den 12 juni 1936. Den kvällen avverkade han fyra varv med stillastående start på 1.21,1, en tid som dessvärre aldrig kom att underskridas.
SLUTET
Senare på hösten -36 var det nämligen färdigmullrat på Kostadion för gott. I stället flyttade filmindustrin in på området, och 1939 byggdes en stor hallbyggnad med välvt tak på Kostadion. Hallen var tänkt för filminspelningar och 1940 förvärvade Kinocentralen, Svensk Talfilm och ett par större biografkedjor från landsorten Kostadion och bildade AB Centrumateljéerna. Så småningom köpte Sandrews ateljéerna, och fram till rivningen i början av 1962 gjorde Sandrews omkring 140 filmer i ateljéerna där en gång jordbanesporten slog igenom.Filmen i all ära, det är framför allt för 1930-talets många tävlingar vi speedwayvänner skall minnas Kostadion. I själva verket kom Kostadion att bli den första viktiga milstolpen i svensk speedwayhistoria.