I "buren" som straff för motorintresse

Hela eliten besegrades i isbanetävling

En tid efteråt råkade så Torsten ut för en olyckshändelse p& landsvägen. Helt utan skuld var han själv, men det hjälpte inte upp den elakartade käkskada han åsamkade sig. Det blev sjukhus direkt och där fick så Torsten tillbringa några månader. Det kändes hårt för den unga föraren som just då stod i begrepp att definitivt ta steget upp i allra översta eliten av svenska motorcykelförare.

Omedelbart efter utkomsten rån sjukhuset blev det så att krypa in igen. Denna gång på ännu längre tid. Det var Kronans kläder som kallade. I "lumpen" fick han som kamrat ingen mindre än greve Carl Gustav von Rosén, som på den tiden deltog med liv och lust i tävlandet på motor-cykel.

'Buren" besöktes ofta!

Otaliga blev dessa båda motorcykelförares bravader i exercisen, För att kunna skaffa sig permission fick han som så många gjort och troligen ännu gör hitta på alla möjliga förevänd-ningar. Allt för att få se och vara med där det kördes något slags motortävling.

Det blev till att sitta innanför 4 väggar och sona sina brottshändelser gång på gång. Vilket inte hindrade att nästa gång det var stortävling åter försöka ta sig dit. - och så blev det "buren" igen! I den omtalade "buren" fortsatte han att i lugn och ro fundera och konstruera för nästa drabb-ning!

Första isbanetävlingen

Torsten deltog i var i Gimo. Den 8 mars 1931 skedde debuten. Hela svenska eliten var där samlad. Den överlägsna och eleganta seger som Torsten vann betydde därför en hel del för hans fortsatta tävlande.

Så följde ett år av segrar och nederlag, mest det förstnämnda. Torsten gick från klarhet till klarhet och varhelst han än visade sig fick publiken en ny favorit att bejubla. Han tog framgångarna med lugn och blev aldrig på något sätt stor.

Stor seger på Östermalm.

Den 16 februari 1932 hade så AMK stora kvällstävlingar på Östermalms idrottsplats i Stockholm. Det var hela svenska eliten som samlats till denna isbanetävlan och bland de startande märktes i första hand Uno Duzäll, Mo-tala-Lindqvist, Martin Strömberg, Ivar Skeppstedt och von Rosen. I detta fina motorsällskap skulle alltså Torsten vara med och kämpa.

Han gick in för den tävlingen med aldrig skådat allvar. Cykeln trimmades till det yttersta och allting sågs igenom minst hundratalet gånger innan färden till Stockholm startades.

I lampors sken och inför massor med jublande åskådare började så denna tävling, där Torsten  innan allt var slut, på nytt skulle ha fogat en strålande seger till sina föregående.

Det var ett liv och en rörelse som aldrig förr. Blåvita flammor slickade högtrimmade racerknarrars förnicklade ramrör. Hukande skinnklädda gestalter sadlade vant och säkert sina vrålåk. Blänkande is och en publik som helt levde med i varje heat, varje mans start.

Glänsande kurvteknik

gav denna gång Torsten Sjöberg segern och dagens bästa tid. Första heatet varslade om att det denna gång skulle bli åka av som aldrig förr. Och så följde slag i slag den ena sensationen efter den andra.

I 5:e heatet var det så klart för den verkliga storskrällen. Hoplottade här var det fruktansvärda kopplet Ivar Skeppstedt, Martin Strömberg och von Rosen.

Som flaggan föll reste sig von Rosens maskin på ända, gjorde en looping och slängde sin förare handlöst i isen. Von Rosen ur räkningen alltså. Nästa man ur leken var Skepparn. Redan i första kurvan gick han'' omkull. Farten var redan här hård och den gode Ivar åkte handlöst in i barriären. 

Ett halvt varv senare var även Martin Strömberg ur leken. Han i gick in i ena kurvan en aning för optimistiskt. Det gick inte alls, den gode Martin fick finna sig i att snyggt och prydligt hasa omkull.

Under tiden hade von Rosen tagit sig upp igen och körde i mål som segrare. I sanning ett heat som bjudit på raffel och situationer i mängd.

I nästa heat var det trion Uno Duzäll, Motala-Lindqvist och Torsten som skulle kämpa om segern, Efter en glänsande körning, där han särskilt i varje kurva visade sig avsevärt mycket bättre än sina två namnkunniga motståndare, kunde Torsten som förste man skära mållinjen.

Det såg ett tag hotande ut ty ännu i sista kurvan låg han sist i fältet! Vid ingången till kurvan tog han sin chans och när förarna brakade ut på raksträckan var det Torsten som låg först.

Den ledningen höll han ända in mål och noterade den fenomenala tiden 1.51,4, vilket blev denna tävlings bästa. En ny strålande seger hade den unge och skicklige föraren fogat till sina föregående.

Tillbaka till Torsten Sjöberg