Kaparna har under en kort period haft glädjen att räkna en av våra största förare, Benga Jansson, som sin. Stockholmaren Benga körde för Kaparna i tre år, 1969 - 1971. Bengt har en gedigen meritlista efter 30 år i speedwaysadeln. Han kan verkligen räknas till de stora. Under sina år hann han med att ta ett lagguld för Kaparna (1970), en bronsmedalj i VM (1971 på Ullevi) och ett guld i lag-VM (1970).

Det är betecknande för Benga, som han numera alltid kallar sig, att han har större meriter i lagtävlingar än individuellt. Bengt är den perfekte lagåkaren och parkamraten. Han har 6 lag-SM med Getingarna, 1 med Kaparna och 2 med Smederna. Han har varit med i 9 finaler i lag-VM. Resultatet inkluderar 2 guld, 3 silver och ett brons. Han har dessutom hjälpt till att föra upp flera lag till högsta divisionen.

Han har deltagit i 3 par-VM med 1 silver, 1 brons och en 4:e-plats som resultat.

14 par-SM finaler hann det bli. Han har alltså varit i par-SM vartannat år under karriären. Placeringarna skäms inte för sig: 2 guld, 3 silver och 4 brons.

Benga är världens meste A-landslagsman i speedway genom tiderna med 115 landskamper (776 poäng ger ett snitt på 6,75).

1960 började Benga köra riktig speedway. Han var då 17 år. Det var en ungdomsdröm. "Att jag skulle bli speedwayförare, det skulle jag bli. Åka VM-final och grejer. Första gången jag åkte på en riktig speedwaycykel, det var på en lördag på en träning på en jättedålig hemmagjord bana uppe i skogen. Efter första träningen tänkte jag det här kommer aldrig att gå. Hur ska det här gå. Det var svårt, det var inte lätt liksom. Det var inte så lätt som att åka på cyklarna idag. När jag skulle träna nästa vecka hade jag tänkt igenom hur jag skulle göra. Då gick det kanonbra. Då hade jag tänkt igenom vad jag hade gjort för fel, vad jag kanske skulle göra och vad jag skulle prova. Se'n gick det bra."

Det blev i Getingarna från allra första början för Stockholmaren Benga. Han var först med om att komma sist i Division 1, 1961, och sedan omedelbart ta upp laget i högsta serien igen 1962. 1963 inledde sedan Getingarna sin serie på 6 guld på 7 år. Det var bara Kaparnas guld 1968 som bröt sviten. I laget körde bland andra Göte Nordin och där inleddes en livslång vänskap med Göte. Andra förare var Leif Larsson och Bengas bror Lars.

Från den tiden var det bara speedway som gällde för Benga.

"Jag har fått ut så mycket av speedwayen, massor av kamrater, andra länder och människor. Det går inte att värdesätta i pengar. Men vi hade också kul förr. Jag var med den bästa tiden. Efter matcherna träffades vi i baren, tog en öl och hade trevligt med fansen, skrev autografer och så. Nu försvinner förarna bara nå'nstans direkt efter matcherna."

Att Benga fortfarande engagerar sig för förarföreningarna, både den internationella och SEFF speglar hans inställning.

Benga håller undan för Malcolm Simmons

Foto: Michael Patrick

SM-finaler

Benga har kvalificerat sig till 21SM-finaler. Det innebär att han bara missade 3 stycken under sin högaktiva tid. Det var ett rekord i sitt slag innan Peter Karlsson överträffade det. Ett par andraplatser och ett brons blev de bästa placeringarna.

VM-finaler

På Ullevi 1971 blev Benga trea efter omkörning om silvret med Ivan Mauger. Men redan 1965 tog Benga en delad 4:e-plats med 10 poäng i debuten på Wembley.

"Det var jag jäkligt stolt över. Dan Forsberg hade också 10 i sin debut, och 'Lill-Arne' också tror jag, så det är ett av de bästa debutresul-taten någonsin. Jag var den ende som slog Björn Knutson. Han blev världsmästare den kvällen. Jag är glad att han vann. Annars hade det varit för djävligt om han förlorat och det hade berott på att jag hade slagit honom. Ja, det var en bra debut. -66 var jag skadad. Det var då jag hade brutit fotleden.

I de 5 finaler han kvalificerat sig till har han aldrig varit sämre än 6:a. Det var i hans sista final 1977 på Ullevi.

"Pallen" 1971; Ivan Mauger, Ole Olsen och Benga

Foto: Göran Lind

Den mest omtalade finalen var den där han förlorade mot Ove Fundin i särkörning om guldet 1967.

"Jag kan väl berätta om det, men det har ju skrivits så mycket om den finalen. Året innan hade jag kört i Edinburgh, men det var en halvknackig säsong. Jag var skadad. 1967 hade det däremot gått bra. Det var mitt första år i Hackney. Jag var tippad i Speedway Star som en riktig outsider som kunde vinna VM. Ove och jag hamnade båda på 14 poäng. När det skulle bli skiljeheat ledde mekarna fram cyklarna till startgrinden och vi gick från depån. Tänk dig att gå där i strålkastarljuset nedanför 90 tusen vrålande åskådare. Det är en upplevelse som kan få vem som helst att darra i knävecken. Vi gick tyst bredvid varandra. Jag tyckte jag måste säga något, så jag sa Kan inte jag få vinna det här, sa jag till Ove. 'Neeej det går inte Bengan' sa Ove. Jag minns inte om han sa att han skulle ha alla prispengarna.  Men jag visste ju att det inte gick att lita på honom i det sammanhanget. Han var ju erkänt äregirig. Jag har hört det förut liksom att han går ut och vinner i alla fall. 'Okey vi kör om'et sa jag'. Jag hade mött Ove, Michanek och Barry Briggs i första heatet. Jag var sist i starten, men så hade Anders och Barry en kubbning i första kurvan så jag tog dom på innern. Ja, det var ju en bra start och sedan vann jag alla mina heat så jag kände mig i stöten som sjutton. Det var kul!

Ove vann slantsinglingen om startbana och tog bana 3. Han kände till Wembley se'n många år. Den var bäst. Det hade inte så stor betydelse, jag visste ju att han hade bättre starter än jag den kvällen. När det gäller Fundin kunde det kanske varit bättre att stå utanför. Han klämde in mig i första kurvan. Om jag kört på honom och vurpat hade jag kanske blivit utesluten. Då hade jag varit borta. Nu hade jag i alla fall fyra varv på mig att ta honom. Jag var på honom både innanför och utanför, men han täppte till hela tiden. Wembley var en bana man kunde göra det på. Det gick inte att lura ut honom. Han var bra på att täppa till. Men jag tänkte efteråt som så att det var denna VM-finalen. Jag var 24 år. Det kommer fler."

Ivan Mauger, Ove Fundin och Benga 1967

Foto: okänd

"1968 var jag en futtig poäng från att gå vidare från svenska finalen till VM-finalen på Ullevi. 1969 var det året Europa-finalen, sista kvalet före VM, gick i Olching i Tyskland. Jag hade tagit 5 poäng på mina första två heat. Jag fick sprut, bland annat från Fundin. Det hade regnat. Dom hade troligtvis saltat banan. Jag fick slita bort glasögonen och fick skit i ögonen i sista svängen och det bara frätte. Så jag vart ju blind en vecka efter det. Jag gjorde rent ögonen efter det, men jag såg bara dubbelt. Så dom tog mig till sjukhus. På banketten efteråt hade jag lappar för båda ögonen. Jag tror dom fick skjutsa 10 stycken till sjukhuset, men jag var värst däran. Jag hade bara behövt en poäng till så hade jag gått vidare."

1971 på Ullevi tog Ole Olsen fullt och jag och Ivan Mauger fick båda ihop 12 poäng. Starten i skiljeheatet var den konstigaste jag varit med om. Det var en 1000-metersdomare. Det blev  en rullstart. Jag hann inte ens fram till startgrinden så gick starten. Helt otroligt alltså. Da'n efter skulle vi åka landskamp i Målilla mot Ryssland. Jag kom dit. Jag tog 3 poäng. Det berodde på cykeln. Det hände något med ventilen. Cykeln kanske inte gick så bra i skiljeheatet på Ullevi.

England

1964 fick Benga anbud från West Ham Hammers i England. Två år senare var det Edinburgh som lockade över honom för en säsong. Mellan -67 och -73 (med undantag för -69) var det Hackney Hawks som gällde. Till sist körde Benga i Reading under 3 säsonger från 1975. Sammanlagt flackade Benga mellan Sverige och England under 11 säsonger!  Det var som Hackney-förare han blev Londonmästare 1971 och han ses som en av Hackney´s stora förare genom åren.

"Banorna är generellt kortare i England. De kräver mer teknik än de långa banorna. Skall man lära sig åka speedway skall man göra det i England. Det finns en helt annan speedwaykultur där."

"I Sverige var speedwayen på nergång då i början på 60-talet, men inte i England. Det kunde komma 10 - 20 tusen , ja till och med mer på matcherna. Och fansen är otroliga.

Wimbledon

En start i Internationale 1968 med Antonin Kasper på utsidan om Benga

Jag kände mig som en pop-stjärna när jag kom dit. Jag minns första gången när jag kom till West Ham. Då var omklädningsrummen under stora huvudläktaren. Jag var ny den där kvällen. Efter matchen sa dom till mig 'Du, du kan inte gå över till omklädningsrummet. Du måste lägga dig i bilen här'. Jag fick lägga mig ner i en bil, så körde dom mig runt till ingången. Se'n fick jag spring in förbi en massa fans som ville ha autografer och tjejer som tjöt.

Tavlan, som hänger i Bengas och Cathys vardagsrum, är en blyertsteckning som föreställer Benga i Hackney's väst när han tar sig förbi Sören Sjösten som körde för Belle Vue (1970).

Tavlan är gjord av Steve Ridgeway

Tiden i Kaparna

1970 var det dags för Benga att ta sig an en ny serieutmaning. Stockholmaren följde Göte Nordin i spåren och drog på sig kaparvästen för tre säsonger.

"Jag började lessna egentligen. Vi började vinna alldeles för mycket. Vi var för bra, jag, "Leffe" Enecrona och Michanek och min brorsa. Så gick Göte till Kaparna. Jag gick gärna efter då."

"Utöver Ove och Göte var det Bengt Brannefors, Bosse Magnusson och så var det några flera. Jag kommer inte ihåg vad dom hette. Bengt Brannefors och jag åkte mycket i par. Han gillade att köra med mig. Vi tog många femettor. Jag var känd för att köra bra parkörning. Bosse Magnusson och jag kom upp samtidigt ungefär i början på 60-talet. Han och jag var ganska jämna faktiskt. Men det blev en rätt kort period för han åkte på en smäll i Eskilstuna när han hakade ihop med Göte och sedan vart det väl inte riktigt så bra."

Det blev tre år i Kaparna med blandad framgång. När Benga kom in i laget, det var vid återkomsten till Ullevi, hade Kaparna samlat en trio av Sveriges (och världens) mest meriterade förare i laget väl kompletterade av Bengt Brannefors. 1970 togs andra seriesegern på tre år. Fortsättningen blev inte lika glamorös. 1971 hade Ove Fundin lagt släpskon på hyllan. Kaparna hamnade sist i serien och degraderades. Då lämnade också Göte Nordin Kaparna för att köra för Smederna.

Benga har genom åren visat stor klubbkänsla och hjälpt klubbar att ta sig upp i högsta serien. Han stannade kvar ännu ett år. "Smederna kanske ville ha med mig samtidigt, men jag kände att jag ville vara kvar och ställa upp på nå't vis. Men det blev sämre i Göteborg." Men sedan följde han Göte till Smederna - för att vara med och vinna serien med dem!

Benga försöker komma under John Louis - inte så mycket reklam på skinnstället, men kolla Bengas högerben

Foto: Michael Patrick

Landslaget

Sveriges meste landslagsförare heter Bengt Jansson. 115 landslagsuppdrag har respekt med sig.

"Vi hade ju inte fasta spår förut utan kunde välja inom laget. Jag minns jag körde med Ove Fundin. Han sa 'jag tar innern så får du ta vilket spår du vill.' Det var inga problem. Jag kunde ju åka var som helst på banan. Alla var inte bra paråkare, men Varg-Olle var det. Och Sörmander var också en bra paråkare av dom stora då.

Svenskt landslag på turné i England 1967

Stående: Olle Ringström (SVEMO), Benga Jansson, Varg-Olle, Nils Ringström, Göte Nordin, Bo Josefsson, Pompe Ringblom

Sittande: Torbjörn Harrysson, Ove Fundin och Gunnar Malmkvist

Foto: okänd

Dagens speedway

"Dom gamla förarna håller bra fortfarande. Dom har erfarenheten som behövs. En del av de yngre kör bra, nästan för bra. Det blir ganska vådligt ibland. Sayfutdinov till exempel. Att köra på någon annans bakhjul i kurvorna är det värsta man kan göra. Dom skulle kunna studera filmer. Jag blev glad när Hancock vann VM nu igen. Han är bra. Världsmästare för många år se'n och nu många år efteråt. Det visar ju hans styrka. Även under Rickardssonepoken gjorde han bra tävlingar och ibland var han på prispallen. Nästan alltid bland dom fem bästa. Och en fin kille. Man behöver inte vara bonntjuv för att vinna VM. Dom har alltid sagt att jag var för snäll. Det får dom väl säga då, men när det verkligen gällde kunde jag tuffa till mig. På Wembley till exempel när det gällde VM. Men aldrig ojuste. Jag var aldrig ojuste och det är inte Hancock heller. Gollob kan ju vara ojuste. Han är ju så fin förare han behöver inte det. Kanske inte ojuste men .... Jag gillar Gollob han är en jäkla bra förare. Vilka omkörningar och taktiken, hur han lägger upp taktiken, bygger upp farten och sätter in stöten. Då måste man kunna känna av banan för den ändrar sig hela tiden."

"Känslan i en bra start är att man skall inte lyfta utan bara så att fjädrarna lyfter lite i framgaffeln och att det går spikrakt och att det bara liksom knakar i hela cykeln. Greg, han hade mycket lyft i starterna ett tag. Jag talade med honom om det och det höll han med om. Och i år har han ju haft kanonstarter, som en raket. Sedan gäller det att visa respekt i ingången till första kurvan. Visa att det är jag som skall ta det här. Men det beror ju på var man står. I Norrköping speciellt med snäv kurva och man har Ole Olsen och Anders Michanek innanför sig, då vet man att dom kommer att kubbas och glida ut lite. Då kan det vara bra att vända in bakom dom och ta dom på innern. I slutet på en tävling när materialet har flyttat sig utåt kan man få fäste och svepa runt. Bana tre kan vara svår. Man måste bestämma sig för att vinna starten där, men jag vet många tävlingar har den banan varit skitdålig och så kommer Greg på den och så vinner han. Det har också hänt"

30 år i eliten

Bengt Jansson har kört elitspeedway mellan 1960 och 1989. Det blir 30 års idrott på hög nivå, men redan efter 25 blev han firad. Just nu ser vi 40-åringar som blir världsmästare efter 10 hårda deltävlingar. Kan en speedwayförare hålla på tills skägget trasslar in sig i framhjulet?

"Alla kan inte köra så länge. Jag har sett exempel på det. En del skulle slutat tidigare. Jag kan inte förklara varför en del inte kan behålla sin kapacitet. Jag bestämde mig. Nu har jag kört 30 år, nu lägger jag av. 1988 hade jag varit med och tagit upp Rospiggarna till Elitserien. Jag skulle egentligen slutat redan -82 när jag körde för Västervik, men så tjata dom på mig i Rospiggarna. Dom hade en del lovande förare, Micke och Peder Messing och Mikael Teurnberg, men behövde någon med mer erfarenhet. Dom började få ett bra lag här uppe. Jag satte som mål att ta upp dom till högsta divisionen och det gjorde jag. När jag hade gjort det la jag av och satsade på firman."

25-årsjubilar

"När Rospiggarna var uppe i elitserien gick det en tid utan att dom vann några matcher. Dom tjata och tjata  'Du måste köra Bengt'. Dom va på Michanek också. Han hade också lagt av då. Han hade kört i Getingarna. Det var sponsorer som skulle ställa upp med betalning och sådär. Dom tjata och sa att Michanek skulle ställa upp. Ja, sa jag, då skall jag ha samma pröjs som Michanek, för jag förstod att han hade tagit bra betalt. Och det fick jag. Dom hade en sponsorgrupp som stod för det. Första matchen körde vi mot Dackarna. Det gick jättebra. Jag tog fullt. Michanek tog 7 tror jag. Sedan fick dom inte använda Michanek för Getingarna. Men jag fortsatte och det gick jättebra. När vi körde mot Vetlanda frampå höstkanten mötte jag Janne Andersson, som var bäst i Sverige då. Efter vi kört i samma heat kom han fram till mig i depån och sa 'fan Benga, jag har aldrig sett dig köra så jävla bra'.

Det kan tilläggas att Bengas matchsnitt de 7 sista säsongerna var: 13,64, 13,34, 11,49, 12, 57, 11,50, 10,28 och 7,63!

Nitro

"'Professorn' Lundberger provade nitrobränsle. Man visste inte vilka som körde på det. Det var ingen som sa något. Det har man fått reda på efteråt. Om man visste vad man vet idag då skulle jag också haft nitro i VM. Men man ville inte chansa på det. Man ville ju inte förstöra sin motor. Man hade ju bara en motor på den tiden. Men jag har faktiskt testat det. När jag var i Hackney så var jag mycket hos Alf Hagon. Han hade en motorcykelaffär, sålde speedwaygrejor och sån't där. Han ville jag skulle prova nitro. Det var sista tävlingen på säsongen, så jag tänkte att det spelar ingen roll om jag spränger motorn. Han blandade i 10% nitro. Man fick göra det. Det var inget förbud. Tjoff sa det bara. Det gick ju skitbra. Cykeln var ju som ny. Då hade man kört en hel säsong på den. Samma magneter, samma cylinder. Det enda man gjort var bytt kolvringar. Jag prova nå'n mer gång. Det var i Belle Vue. Vi skulle åka nån Knock Out Cup hette det. Vår promotor, han ville ha hela laget på det och det hade vi. Vi vann ju där uppe. Jag to Ivan Mauger. Jag tog honom från start och jag vann med flera längder. Han kom in i depån. Slet av sin förgasare. Han visste inte vad han skulle göra. Visst gick det bra, men man ville ju inte förstöra sin motor heller. Man hade ju bara en motor på den tiden. Jag brukar tänka på VM -67, då hade jag en motor med direktinsprutning. Den var gjord av en gammal speedwayförare som körde före kriget. Den gick ju bra. Jag vet inte om den var så bra från start. Jag har tänkt på det om han hade varit så full i fan att han hade slagit i lite nitro till det där skiljeheatet ...."

Legendaren

När Benga ser tillbaka på sin karriär säger han: "Jag har fått ett härligt liv. Jag ville nå framgång och jag tycker jag gjort det. Jag är lagvärldsmästare två gånger och har 3 silver. Det är klart att det hade varit roligt att bli individuell världsmästare, men jag klarar mig utan det i dag. Det finns många bra speedwayförare som inte blivit världsmästare."