"Cyklonen" från Australien blåstes bort!
Frasse fick stryk i final Bertil C. gjorde sensation
Den 10 juni 1935 fick Torsten Sjöberg och Evert "Kumla" Fransson dela första priset vid tävlingar på Vänersvallen. De kom i mål på precis samma tid, 1.26,9. De hade hela våren legat i skarp fejd med varandra.
I den ena tävlingen efter den andra hade striden stått ursinnig och hård om vem som skulle triumfera. Torsten hade hittills haft förmånen att kunna inskriva de flesta segrarna i sin bok, men Kumla-Frasse var honom varje gång så tätt i hälarna att ingen riktigt visste vem som ändå var den bäste av de båda elitförarna.
Oftast hade det varit bråkdelen av en sekund som gett Torsten hans försprång i mål. Därför var det enbart roligt att nu de båda arga rivalerna (på tävlingsbanan), och samtidigt goda vännerna (privat) fick dela segern i detta lopp
Sensation av Bertil C.
Sensationsmannen framför andra inför detta möte var Bertil Carlsson. Han hade söndagen före inte aktat för rov att verkligt i elegant stil åka ifrån en god del av svenska eliten uppe i Hall-stavik.
Där hade bl. a. Kumla-Fransson, Barthelsson och Ivar Skeppstedt varit med. Det hindrade dock inte att den relativt färske Bertil fräckt och säkert tog hem segern. Torsten var också med, men fick maskinkrångel och fick titta på hur de andra pojkarna körde, även det en ovanlig händelse.
"Sällan har jag sett en förare' som verkat så Iovande" sade Torsten efter Bertils seger. "Bertil kommer utan vidare att i en snar framtid bli landets bästa åkare, mig själv inberäknat! Han kör i en stil och visar en säkerhet redan nu som Inte många av oss gamla rutinerade förare :an visa upp. Som han behandlar sin maskin i kurvorna ser man genast att här är en grabb som har motorn i blodet."
Giganternas strid.
Men hela Sveriges motorfolk gick nu och funderade vem som skulle triumfera i deras nästa möte. Det var bestämt att äga rum den 7 juli på Gåsebäcks dirt-trackbana en liten bit utanför Hälsingborg. Där skulle det en gång för alla avgöras vem av de båda som var värst i motorcykelsadeln.
Så var det klart för toppfight i Hälsingborg. Torsten hade redan före starten gått in för att kiltöra så hårt och ursinnigt som han någonsin vågade. Han skulle vinna den här bataljen, vare sig Bertil kom med nya sensationer, eller Kumla-Frasse visade gammal rutinerad stil.
Det blev i sanning en giganternas strid. Bertil kom så gott som omedelbart ur leken genom maskinkrångel. Det blev i stället. som väntat, Torsten och Frasse som fick kämpa. Och kämpade gjorde de två så publiken satt och stod runt banan fullkomligt andlös.
Den ena heta dusten efter den andra kördes mellan de två. Ingen ville ge sig. Alla risker inom det tillåtna togs och och såväl på raksträckor som i kurvor vräkte de sig och maskinerna fram i en fart som aldrig förr.
Det gick undan så åskådarna till slut Inte trodde sina ögon. Efter en fruktansvärd batalj segrade så Till slut Torsten, tätt följd av Frasse. Ovationer från de begeistrade åskådarna, som bar de två i gullstol från banan.
Australisk cyklon . . .
Söndagen den 18 augusti visade så Torsten att en svensk cyklon kunde vara värre än en australisk. Det var på Gislaveds motorbana. där elitförare från Australien, Sverige och Norge möttes.
"Cyklonen" från Australien hette Billy Lamont. Han var erkänd som suverän storfräsare i den finare skolan, både i sitt hemland och på Europas kontinent.
Från Norge deltog Ragnar Erichsen och så svenskarna Evert Fransson, Ivar Skeppstedt, Bertil Carlsson, Bertil Svensson och Torsten Sjöberg.
. . . slagen av svensk!
Men även Sverige skulle visa sig äga en cyklon. Torsten Sjöberg visade sig minsann Inte rädd, även om en "cyklon" från Australien ställde upp till start, var han så föregången av det allra hemskaste rykte som förare.
Det skulle bli ett verkligt elddop för Torsten. Litet till mans väntade man nog att han denna gång skulle få ge vika. Torsten visade dock vilken suverän förare han var. När det gällde en tävling av dylik storleksordning samlade han sig alltid litet extra och gick in för alt till varje pris hävda sig. Han vann också en bejublad seger.
Naturligtvis rekord!
Den officiella tiden utropades till 1.19,7 för Torsten Sjöberg. Det var ett nytt fenomenalt banrekord. Lemont gav sig dock inte utan strid, det visade hans tid, vilken noterades till I.19.8, alltså bara tiondelen efter segraren.
Efter dessa två, vilka stod i en i viss särklass på banan, följde så ännu en gång den unge sensationen Bertil Carlsson med tiden 1.2,.4. Kumla-Frasse placerade sig som 4:a med tiden 1.22,6.
Den segern var säkerligen Torstens hittills främsta. Att med den en svåra belastning han hade - favorit i varje tävling - kunna hävda sig var fint.