Torsten blev förste svenske mästaren
TT-lopp var inte melodin
VM stor besvikelse
Torsten lyckades efter ett ihärdigt letande spåra upp en Brookland-JAP, vilken han debuterade med på Solvalla. Han tävlade då i nationslaget tillsammans med Ivar Skeppstedt och Torsten Gustavsson. Det blev en glänsande triumf för trion i kamp med förare från Danmark, Norge, Finland och England.
Sen blev det stillestånd i Torstens myckna tävlande. Han gick In för att konstruera och bygga nya maskiner allt efter sitt eget huvud. Vintern 1935 - 36 höll han sig alltså borta helt från tävlingsbanorna och koncentrerade sig på att bygga nytt.
I Torstens frånvaro nådde nu Bertil Carlsson en av sina största triumfer. Det var på Östermalms IP, där han i sitt andra isbanelopp sänkte Torstens banrekord och noterade tiden 1.19 blankt. Det var en fin tid och en fin körning Bertil presterade.
I "Sjöbergsstil" smög han sig runt kurvorna, hållande överkroppen i samma lutning mot marken som maskinen. Med kall blick för ett lopps alla skiften höll han ett jämnt gaspådrag och fick c:a 82 km/tim.
Suverän duo!
Torsten debuterade för året i Göteborg, där han visade sig som den borne rundbanemästaren. Den här gången hade han en åksugenhet som inte precis ägnade att Inge konkurrenterna några större förhoppningar!
Glädjande nog för svensk racersport, visade sig också. Bertil Carlsson och Birger: Berggren som goda åkare och distanserade engelsmannen Bronco Dixon med klar marginal.
I Torsten Sjöberg och Bertil Carlsson hade Sverige nu fått en duo som kunde
mäta sig med vilka förare som helst. Man trodde med andra ord att det skulle
gå bra även på VM i England.
Ovanan vid banan
var troligen största orsaken till misslyckandet på Wembley i London. Ingen av de båda svenskarna klarade sig över försöken och det kom onekligen som en mindre kalldusch efter deras prestationer på hemmabanorna.
De båda fick nöja sig med att se och lära så mycket som möjligt under vistelsen i detta motorsportens Mecka. Det visade sig också vid hemkomsten att de två ytterligare förbättrat sin stil och åkförmåga.
"Kom, saa og vandt"
Den 16 augusti var det stortävling på Amagers 1000-metersbana i Köpenhamn. Torsten ställde upp och hade som värsta konkurrenter Svend Aage Engström, Ragge Sunnqvist m. fl..
Efter loppet skrev de danska tidningarna att det var aldrig tal om vem som skulle vinna. "Första platsen var vikt för Torsten Sjöberg redan efter ett halvt varvs körning. Han kom, saa og vandt!
Ingen utdelning på TT!
En abessinier skulle deltaga i motorlopp i Sverige. Det var Gene Tella. Tella var anmäld till start i Sveriges Grand Prix, men han kom aldrig. Torsten hade efter stor tvekan anmält sig. Han startade i 350-klassen på Martin Strömbergs HVA. Det gick inte alls. Träningen hade givit löften men under själva tävlingen visade det sig att Torstens stil Inte alla passade in på lopp av denna sort.
Det dröjde inte värst länge förrän Torsten hamnade långt ute i en åker utan att skada sig, men dock tvungen att bryta. Han kunde aldrig med nedväxlingarna i kurvorna, liksom att man ej skall sätta ut foten i dessa kurvor.
Förste officiella mästaren.
Den 13 september 1936 var en historisk dag för alla speedwayintresserade i Sverige. Då korades den första officiella svenska jordbanemästaren. Det var tävling i både 500 och 350 cc klasserna.
Vem skalle bli en av mästarna om inte Torsten Sjöberg? I det avgörande heatet körde han mot Kumla-Frasse och farlige Ebbe Lundqvist. Lundqvist kom bäst i väg, men redan i första kurvan smet Torsten elegant förbi. På nästa långsida hade han en ledning på c:a 25 meter!
Suverän behärskning.
Trots att han forcerade för fullt i kurvorna och drog på allt vad maskinen förmådde på rakorna fick man intrycket av att han körde lugnt och försiktigt, hela tiden behärskande sin maskin. Nerver hade han också, det hade han visat i ett tidigare heat. där Bertil Carlsson och Evert Fransson var med.
I starten krängde Torstens maskin fruktansvärt. Man väntade på en oundviklig kollision med med Bertil. Lugnt och sansat vände Torsten sig om, rätade upp maskinen igen och fortsatte som om Ingenting hade hänt.
Efter de andra var han, men när ett varv hade körts var han i kapp och snart förbi. Torsten Sjöberg alltså svensk mästare i 500-klassen och göteborgaren Hans Larsson i 350-klassen.
Rekordet skulle tillbaka!
Resten av sommaren gick med många tävlingar. Säsongen var visserligen nästan slut efter detta SM, men Torsten hade ändå tid att vinna 7 - 8 lopp.
Den tävling han väntat på ägde rum söndagen den 31 januari 1937. Det gällde isbanelopp. Platsen var Östermalm och det han var ute efter var rekordet, det rekord som Bertil slagit föregående år.
1-19 var tiden, men när tävlingen var slut lydde tiden på 1.18 kört av Torsten i ett heat som inte saknade någonting i fråga om hårdhet och spänning. Med verkligt dödsförakt, så isen sprakade om bakhjulet, vräkte hän sig fram och nådde 1.18,1, med Torsten Gustavsson som andre man på 1.21,7.
"Den här tävlingen har jag väntat på i ett år", sade Torsten sedan han
kommit i mål. "Absolut den roligaste tävling som finna och det rekord som
jag sätter mes värde på i av alla jag har."
Torsten vid prisutdelningen i Köpenhamn (Amager) 1936