Del 1 i tidningen Racings serie om Torsten Sjöberg publicerad 1949

Författare är Torstens fästmö och sedermera maka Inga.

Torsten trimmade cykeln i köket

Framgångarna kom redan i början

I detta nummer börjar vi skildringen av Torsten Sjöbergs liv som racerförare. Torsten var - innan han sorgligt förolyckades - den mest framgångsrika dirt-track-förare vårt land haft. Otaliga var hans segrar och banrekorden föll varhelst han drog fram. Ännu finns för övrigt några kvar, trots ihärdiga attacker från våra bästa elitförare.

I ROSLAGENS FAMN vaggades en britt-sommardag år 1910, närmare bestämt den 10 juli, en pojke vid namn Torsten Sjöberg. Ingen anade väl vid denna tidpunkt att detta lilla knyte så småningom skulle bli en av Sveriges för-nämsta motorcykelförare genom tiderna.

Att han skulle så helt främja motorsporten. Giva allt för en tävling där han ställde upp och till slut med sitt liv offra sig för densamma.

Trumslagare var Torsten i unga år. Det var i Frälsningsarméns musikår. Men full av rackartyg var han också. Tidigt, så tidigt som man kunde tänka sig, vaknade hans intresse för allt vad motorer hette.

Torstens far ägde en verkstad, Häverösunds Automekaniska. Där fick Torsten i sällskap med sina bröder Henry och Gösta, Tillfälle till studier. Där hämtade de sina impulser och sitt oerhörda intresse för motorsporten.

FADERNS HÅRDA SKOLA.

I sin faders hårda, men rättvisa, skola fostrades bröderna till en trio som fick lära sig allt om en motor och dess användande. Det blev Henry som först gynnade motortävlingarna med sitt del- tagande. Med stor framgång för övrigt.

Henrys framgångar eggade givetvis både Tors-ten och Gösta till än mer frenetiska ansträng-ningar att förkovra sig i detta game.

Det blev ett sparande som aldrig förr och inom en inte alltför lång tidrymd var första målet nått: Båda var lyckliga ägare till var sin motorcykel.

Det höll inte på att bli någon plats över i faderns verkstad för kunderna. Där trimmades nämligen brödernas cyklar!

DEN FÖRSTA RACERN.

På hösten 1929 var så den första racercykeln klar för Torstens del. Det var en New Imperial 250 cc Brooklandracer, vilken gjorts i  ordning, klar för tävlan.

Det var naturligtvis ett stort ögonblick i den unge mannens liv när han för första gängen kunde sätta sig i sadeln på sitt fartåk.

Allra helst som den sista trimningen skett hemma i mammas kök i Häverösund! Till skräck för familjen och glädje för honom själv.

Det blev också för svårt för honom att hålla sitt löfte. Väl i sadeln bar det i väg för fullt och motorpubliken hade fått en ny hjälte, en ny idol att se upp till.

TRANEBERG I STOCKHOLM

skulle bli skådeplatsen för Torstens första allvarliga debut som tävlingsförare. Där fick Torsten sitt verkliga elddop. Inom gamla "Tranans" röda plank fick han sina första erfarenheter som racerförare.

Det var hela 18 startande i tävlingen. En icke föraktlig deltagarsiffra vid denna punkt. Så mycket större succé får man därför säga att Torsten gjorde i sin debut.

I denna hårda konkurrens kom nämligen den unge debutanten på andra plats. En placering; som han kunde känna sig mycket stolt över.

MOT "SKEPPARN" DIREKT!

Denna något oväntade framgång gav naturligtvis Torsten blodad tand. På hemvägen kläcktes nya idéer. Det skulle bli rundbaneåkning av för fullt och motorn måste specialtrimmas. Men inte bara motorn, utan även gaffel, ram etc. måste iordningställas för att allt skulle klaffa.

Vid hemkomsten blev det överläggning med fadern och bröderna. Tiden hastade, det gällde att hinna med och smida medan järnet var varmt.

Redan veckan efter var Torsten åter i farten. Denna gång i betydligt förnämligare sällskap än vid debuten på Tranan. Hela Sveriges Ivar Skeppstedt var bl. a. med i tävling nummer 2.

Trots detta blev det en fin 3:eplacering och redan nu började press och motorexperter uppmärksamma den unge föraren. Han åkte inte bara fort utan också lugnt och förståndigt.

FRAMGÅNGAR DIREKT.

'Redan första året kom framgångarna slag i slag. Torsten började känna sig hemma på sin "hoj" och fastän han var ny och grön i gamet gav han sig med i friskt mod in i kamp med även de bästa vi hade i landet.

Parollen var: Ingen rädder hur svåra konkur-renterna än är. Det gick för all del inte enbart efter maximen: våga - vinn. Nej, därtill var debutanten alltför förståndig.

I Gävle året därpå kom så den verkliga segerns sötma. Tävlingen gällde närmast standard-betonade maskiner och där kände sig Torsten än mer hemma. Han lyckades i första heatet slå närmaste man med hela 22 sekunder, vilket minsann inte är dåligt på rundbana.

När finalen sen skulle köras fick Torsten order av tävlingsledningen att inte ta det för fort. Det kunde lätt hända olyckor. Torsten lovade, men med glimten i ögat.

Tillbaka till Torsten Sjöberg