Bengt är född 18 november 1930.

Statistik, individuellt

1952
6:a på individuella SM på 9 poäng

Statistik, serien

Roine Lundströms ganska korta presentation av "Dacke-Bengt" härovan kan ge en bild av honom som någon som gav en kort tid av sin ungdom för speedwayen och sedan gav upp det intresset. Omständigheter i Bengts liv gjorde att han hade svårt att koncentrera sig på åkandet och att han inte kunde ägna sig åt det så som det krävdes. Men speedwayintresset är djupt rotat hos Bengt. Nu är han nästan 82 år och fortfarande en mycket aktiv man med intressanta åsikter och fortfarande med ett stort intresse för speedway och motorcyklar. Det blir nog några varv tillsammans med MCHK-gubbarna på den mycket välskötta cykeln som står i förrådet. Men det kräver lite förberedelser: "Man vill ju inte bli sist."

Nedanstående beskrivning är från ett mycket trevligt och givande samtal med Bengt i hans radhus i Bohus.

Det var i Småland det började

Det var arbete på en bilverkstad och en arbetskamrat som fick Bengt att flytta till Småland och där känna på speedwayåkande. "Jag hade knappt åkt motorcykel nånting när jag började åka speedway utan det var rena tillfälligheter att jag hamnade på en speedwaycykel. Och så byggde vi två stycken cyklar" Arbetskamraten var med i Dackarna och Bengt frestades att testa. Det visade sig att han hade ovanlig talang för den verksamheten. Snart var Bengt också engagerad i Dackelaget. Och där trivdes han! Fortfarande talar han med värme om hur väl han blev mottagen där.

Utvecklingen gick fort för Bengt. Fortare än han själv fattade. Plötsligt fattades det en förare i en internationell tävling med förare som världsmästaren Tommy Price. Förare som Bengt knappt hade hört talas om, än mindre mött i tävling. Det var ju en fantastisk sak för bondpojken från Vårgårda, men med respektlöshet kom Bengt långt i den tävlingen. "Jag blev femma, men jag hade ett kedjebrott (!)." Hans lagledare såg talangen. Han anmälde Bengt till en individuell tävling i Kolding i Danmark. Bengt visste inget om motståndare, bana eller tävlingsform. Efter att ha vunnit alla sina heat i grundomgången skulle han köra final. Det visade sig att finalfältet bestod av 9 man och skulle köras med handicapstart. Bengt skulle starta längst bak. "Efter hand lyckades jag ta mig förbi allihop framför mig. Jag vann visst något pris. Jag kom inte ihåg riktigt vad det var."

Lockades till Kaparna inför säsongen 1952

Bengts framfart nere i Småland uppmärksammades av "GEMA-Kjell" som 1951 körde i Filbyterna. När han lockades hem till Göteborg inför 1952 föreslog han Kaparledningen att värva Bengt, som ju hade sina rötter i Västsverige. Under vintern körde Kaparnas ledare till Vårgårda och förhörde sig med Bengts pappa om de kunde ta kontakt med Bengt. Jo det gick för sig och Bengt lockades med löfte om lägenhet. "Det blev inte så mycket med den lägenheten. Jag fick bo i ett rum på lagledarens kontor."

Blev snabbt "Dacke-Bengt" med Göteborgspubliken

Till att börja med blev det reservplats för Bengt, som nu började kallas "Dacke-Bengt". Men Bengt var inte reserv länge. Han briljerade med snabba starter och fick snart en viktigare roll i laget. Redan första året hade han ett matchsnitt på 7,0. Till en början körde han mest i par med "GEMA-Kjell", men efterhand blev "Sala" mer frekvent parkamrat. De två var båda stora framtidslöften och mäkta populära. Inte minst för att när de stod på startlinjen vädrade publiken 5 - 1.

"Dacke-Bengt" före Kiehn Berthelsen och Alfred Larsen i en stadsmatch mot Köpenhamn

Inte bra nog att få kvala men ändå 6:a i SM

När namnen på förarna som SVEMO ansåg värdiga att få kvala till SM-finalen 1952 kom ut saknades "Dacke-Bengts". Kaparnas lagledning hade ett tufft arbete att övertyga "Varg-Far" att Bengt måste få vara med. Till slut gav Arne med sig och lät Bengt åka i Motala. Bengt plockade ihop 18 poäng på sina två kvaltävlingar och hankade sig med till SM-finalen som 20:e man. Nu var det bevisat att han hade kvalifikationerna för att få vara med och leka med de stora pojkarna! Men det skulle bli bättre. Fyra andraplatser och en tredjeplats gav 9 poäng och en sjätteplats. Därmed placerade han sig före storheter som Joel Jansson, Rune Sörmander, Ove Fundin och "GEMA-Kjell".

Fick möjlighet att öppna en bensinstation i Nol

Bengt behövde andra inkomster än de han kunde få in på speedwayåkande. Genom envishet fick han möjlighet att starta en bensinstation i Nol. Utan ekonomiska resurser var det naturligtvis slitsamt att kombinera med speedway. Dessutom hade Bengt gift sig med Gudrun. Det var ett giftermål som gick i samma fart som speedwayåkningen. De två förlovade sig tre dagar efter att de träffades första gången!

Bengt var bra på att serva bilar och den verksamheten hjälpte honom igång, men efter några år blev konkurrenssituationen sämre och Bengt slog sig på däcksförsäljning. Det blev det som han sedan kom att syssla med i resten av sitt yrkesverksamma liv.

Kaparna 1954 med från vänster: Stig Svensson, "Dacke-Bengt", Göran "Sala" Norlén, Rune Claesson, Harald Eineskog och Eric Jacobsson (lagledare). Sittande på cykeln: "Gema-Kjell" Carlsson

Behövde inte köra med full gas på "GEMA-Kjells" cykel

Det finns en historia om att du fick låna "GEMA-Kjells" cykel och tyckte den gick för fort. "Jag sa väl inte riktigt så. Jag sa väl ungefär att den gick väldigt fort. Han hade väldigt bra ordning på cyklarna. Jag skulle nog kunnat ha bättre cyklar, men det kostade ju rätt mycket, men det hade kanske kunnat löna sig. Och så jobbade jag ju på dagarna. Det var så mycket annat på den tiden, så den var väl inte riktigt på topp. Jag fick låna Kjells, den gick väldigt bra. Allting stämde, konstigt styre hade han, men det gick väldigt bra. Jag sa det inne i depån att jag behövde inte dra på så mycket gas. Jag körde ifrån dom andra ändå. Det var roligt där på Sävedalen."

Hade ofta dagens bästa tid

"Jag kände ofta på mig innan jag åkte ut om det skulle gå bra. Jag hade en liten Tyfon och åkte på, det var en svensktillverkad cykel. Bil och Tham var det en firma som hette och det var egentligen deras cykel som jag fick låna. Det var en gång jag kände på mig att det skulle gå bra. Jag sa det att jag skall ta full poäng idag och jag skall sätta banrekord. Men det blev inte full poäng. Det blev 17 poäng för Joel Jansson åkte förbi mig i sista heatet i sista kurvan. Han kom så överraskande att jag inte drog på riktigt, så då missade jag en poäng. Men jag satte banrekord, så sänkte Göran Norlén det och så sänkte jag det igen och så fick det stå, men jag tror att Olle Nygren sänkte det sedan."

Jag hade ofta dagens bästa tid, det hade jag ofta. Även om jag tog dåligt med poäng så kunde jag få dagens bästa tid."

Gjorde ett par tävlingar efter karriären

Du slutade under säsongen 1955, Gjorde du inte comeback någon gång?

"Nej, men jag körde en tävling 8 år efter på Lindome. Jag hade inte åkt någonting emellan, men det satt kvar efter alla de åren. Sedan körde jag ytterligare en tävling ytterligare 8 år senare i Gislaved. 'Varg-Fars' Cup hette den. Så hade inte dom fullt med åkare. Det var ofta så. Det var likadant på Lindome. Då satt det som en smäck, men nu när jag började åka för 4 - 5 år sedan fanns ingenting kvar. I alla fall, i Lindome tror jag jag fick dagens bästa tid, men jag åkte inte alla heat. I Gislaved fick jag också dagens bästa tid. Det var i första heatet. Jag fick en så'n kanonstart, helt ofattbart. Jag var långt före dom andra. Jag var så långt före att jag slog av i sista kurvan. Hade jag stått på hade jag kunnat sätta banrekord. Alltid när jag körde fort gick det bra. Sedan när jag blev trött och körde saktare gick det inte så bra.

Bengt är en stor djurvän

Under vårt samtal berättar Bengt om sin starka känsla för djur och sitt stora intresse för hästar och ridning. Hemlösa katter har fått bostad hos Bengt och Gudrun och i stallet i närheten har Bengt tillbringat många timmar. När jag frågar om han kört i England någon gång svarar Bengt:

"Nej, kört har jag aldrig gjort där, men jag har ridit tillsammans med Vic Godden, tror jag han hette. Jag var och hälsade på "Varg-Olle" i Norwich. Vi åkte ner till London för att se en tävling där 'Lill-Arne' var med, och det var en tuff tävling, men Arne var faktiskt en av de bästa! När jag var där åkte vi till den här Vic. Jag blev kvar där en hel vecka. Det var det trevligast jag varit med om. Han hade massor av hästar. Varje dag red vi ut och så stannade vi utanför pubar. Hästarna band vi utanför. Det var som vilda västern ungefär. Så gick vi in och skulle dricka öl. Det var stora sejdlar. Jag har aldrig tyckt om öl, men jag lärde mig. Åh, vad mysigt det var."

I Bengts förråd hittar man både speedway- och hästprylar prydligt upphängda på väggarna.

Anders Wistrand