Började tävla med motorcykel oktober 1947 i backe. Första backtävlingen körde Kjell i Furuskogsbacken där han slog till med backrekord direkt. Började med speedway 1949, vid 31 års ålder, när GEMA (allians mellan Göteborgs motor klubb, Göteborgs motorförening och Motorcykel amatörerna Göteborg) för första gången deltog med ett lag i Allsvenska speedwayserien. GEMA bytte namn på sitt representationslag till Kaparna 1950, B-laget fick namnet Gastarna. Kjell kallades tidigt i karriären för "Alibaba" och "Lelle-Kjell", det senare p.g.a. att han var kortast i laget. Fick senare det mer kända namnet "Gema-Kjell". Gatuadressen till  Arendalsbanan, är Gema-Kjells Väg!

Kjell hade en mycket spektakulär körstil och han var en mycket färgstark personlighet. Elektriker till yrket och jobbade på Vasa sjukhus som hissreparatör. Var känd för att alltid ha perfekt ordning på sin utrustning. Körde i Filbyterna 1950 och 1951, när Kaparna körde i dom lägre divisionerna. Kom tillbaka till Kaparna 1952 och var Kaparnas klart bästa förare 1952 till 1956. Kjell var aldrig sämre än 9:a i Allsvenskans poängliga under åren -52 till -56. Blev bättre och bättre med åren.

Största meriterna kom 1955 när han som 37-åring blev 13:e man i VM-finalen på Wembley och när han blev 4:a på SM, Kjell missade bronset efter omkörning mot Ove Fundin. 1956 var på väg att bli ett ännu bättre år än 1955 för Kjell, han vann kontinentalfinalen och kvalificerade sig därmed för Europafinalen, men under en landslagsturné i England hände den tragiska olycka som tvingade Kjell att avsluta sin aktiva speedwaykarriär. Det var i landslagets andra match på turnén mot England, 2:e juli 1956 på Wimbledon, Kjell fick en stoppsladd i det 9:e heatet och Englands Alan Hunt hade inte en chans att väja utan körde rakt på Kjell som ådrog sig en svår hjärnskakning. Kjell blev liggande länge medvetslös på ett engelskt sjukhus innan han kvicknade till såpass att han kunde transporteras hem. Han blev aldrig helt återställd efter olyckan och kunde aldrig börja tävla igen. Långt senare anförtrodde Kjell Göran Wallén att han aldrig gillade att åka i England med deras ofta hala banor.

Han tappade dock inte intresset för speedway. Som mycket uppskattad tränare hjälpte han kommande Kaparförare, som t. ex Lill-Arne Carlsson, med råd.  En del år senare tog han efternamnet Gemanius. "Lika bra det, alla säger GEMA-Kjell ändå" menade han.

Kjell gick bort 1993, men i minnet lever han starkt i dem av oss som fick vara med och uppleva hans karriär och hans fantastiska körningar på Sävedalen och inte minst i internationella sammanhang på Slottskogsvallen.

En artikel i GT beskriver Kjells problem efter olyckan

Statistik, individuellt

1955
13:e i VM-finalen på Wembley på 3 poäng
4:a i individuella SM på 12 poäng, efter omkörning mot Ove Fundin om bronset
3:a i par-SM tillsammans med Rune Claesson, bronset delades med Monarkerna
2 matcher i landslaget (mot Polen och Australasien), 21 poäng totalt

1954
45:a i championronden, slutkvalet till VM-finalen, på 9 poäng

1953
11:e i individuella SM på 6 poäng
Var med i Kaparnas lag som vann Svemo-cup
12:a i kontinentalfinalen i Kumla på 4 poäng

1952
13:e i individuella SM på 4 poäng
1 match i landslaget (mot Norge), 10 poäng

1951
Var med i Kaparnas lag som blev 2:a i Svemo-cup

Statistik, serien

Presentation av Göran Wallén i Programmet 1999

Kjell Carlsson föddes 31 augusti 1918. och som han själv sa: Jag började ed speedway alldeles för sent, vid 30 års ålder, då många slutar. Men världen älskar en fighter och denna slitna boxningsfras passade sällsynt bra på Kjell. Höjden över havet var förvisso blygsam, men kämpaglöden var desto större.

Debuten, som jag själv var vittne till, skedde i Furuskogsbacken i Partille 5 oktober 1947. Kjell körde en knallröd 350cc AJS, vann standardklassen och kom ini motorgemenskapen. 1948 tog snälla kamrater honom till Sävedalsbanan och sen var Kjell förlorad för allt utom speedway.

Han lärde sig speedway på ett sätt som inte rekommenderas. Han körde varje träning över sin förmåga med vurpor i parti och minut som resultat. Det var ett brutalt , men effektivt sätt att testa var gränserna gick.

1949 bildade så Göteborg MK och Göteborgs Motorförening en allians - GEMA - för att ställa upp med ett lag i speedwayserien, som skulle börja sitt andra år. Här fick Kjell sitt genombrott och blev näst bäste förare bakom den rutinerade "Ragge" Friberg.

1950 var Kaparna inte med i högsta serien så Kjell gick till Filbyterna där han självklart blev "GEMA-Kjell" och dessutom lagmästare med Linköpingsklubben. 1952 var han tillbaka i Kaparna, som åter var i Allsvenskan och Kjell var bäst i laget. 1953 var "Sala" värst och blev dessutom svensk mästare. Kjell blev bara bättre med åren och 1955 förde han och "Sala" laget till seriesilver. Samma år tog Kjell sig till VM-finalen på Wembley, där han dock inte lyckades så bra, men i SM-finalen blev han fyra.

1956 började bra och Kjell vann kontinentkvalet i Oberhausen 10 juni. Han hade 1 -1 i matcher om Guldhjälmen mot Rune Sörmander. Kjell var nu bofast i landslaget. Vid match mot England på Wimbledon var olyckan framme. Kjell ledde med Alan Hunt tätt bakom när han fick stoppsladd. Hunt hann inte väja och Kjell slog huvudet mycket hårt i banan.

Den aktiva karriären tog slut och Kjell repade sig aldrig helt. Han blev senare tränare och en tid senare tog han efternamnet Gemanius. "Lika bra det, alla säger "GEMA-Kjell ändå" menade han.

Kjell dog 1993, men nog lever han starkt i minnet hos oss som upplevde hans, speciellt på Slottskogsvallen, fantastiska körning.

Det är på sin plats att Kjell hedras med egen gata. Skylten står på vår infart!

I Kaparnas kalender för 2007 hedrades Kjell med en sida.