|
 Roine
Lundströms ganska korta presentation av "Dacke-Bengt" härovan kan ge en
bild av honom som någon som gav en kort tid av sin ungdom för speedwayen och
sedan gav upp det intresset. Omständigheter i Bengts liv gjorde att han hade
svårt att koncentrera sig på åkandet och att han inte kunde ägna sig åt
sporten
så som det krävdes. Men speedwayintresset är djupt rotat hos Bengt. Nu är
han 82 år och fortfarande en mycket
aktiv man med intressanta åsikter och fortfarande med ett stort intresse för
speedway och motorcyklar. Det blir nog några varv tillsammans med MCHK-gubbarna på den mycket välskötta cykeln som står i förrådet. Men det
kräver lite förberedelser: "Man vill ju inte bli
sist."
Nedanstående beskrivning är från ett mycket trevligt och givande samtal
med Bengt i hans radhus i Bohus. |
|
Det var i Småland det började
Det var arbete på en bilverkstad och en
arbetskamrat som fick Bengt att flytta till Småland och där känna på
speedwayåkande. "Jag hade knappt åkt motorcykel
nånting när jag började åka speedway utan det var rena tillfälligheter att
jag hamnade på en speedwaycykel. Det var så att jag hade en arbetskamrat som
var speedwayfrälst och han skulle bygga sig en egen cykel. Men då byggde vi två stycken cyklar." Arbetskamraten var med i Dackarna och Bengt frestades att
testa. Det visade sig att han hade ovanlig talang för den verksamheten.
Snart var Bengt också engagerad i Dackelaget. Och där trivdes han!
Fortfarande talar han med värme om hur väl han blev mottagen där.
Plötsligt fattades det en förare i en
internationell tävling med förare som världsmästaren Tommy Price. Förare som
Bengt knappt hade hört talas om, än mindre mött i tävling. Det var ju en
fantastisk sak för bondpojken från Vårgårda, men med respektlöshet kom Bengt
långt i den tävlingen. "Jag blev femma, men jag hade
ett kedjebrott (!)."
Utvecklingen gick fort för Bengt.
Fortare än han själv fattade. Hans lagledare såg talangen. Han anmälde Bengt
till en individuell tävling i Kolding i Danmark. Bengt visste inget om
motståndare, bana eller tävlingsform. Efter att ha vunnit alla sina heat i
grundomgången skulle han köra final. Det visade sig att finalfältet bestod
av 9 man och skulle köras med handikapstart. Bengt skulle starta längst bak.
"Efter hand lyckades jag ta mig förbi allihop framför mig. Jag vann något pris. Jag kom inte ihåg riktigt vad det var."
|
|
Lockades till Kaparna inför
säsongen 1952
 Bengts framfart nere i Småland
uppmärksammades av "GEMA-Kjell" som 1951 körde i Filbyterna. När han
lockades hem till Göteborg inför 1952 föreslog han Kaparledningen att värva
Bengt, som ju hade sina rötter i Västsverige. Under vintern körde Kaparnas
ledare till Vårgårda och förhörde sig med Bengts pappa om de kunde ta
kontakt med Bengt. Jo det gick för sig och Bengt lockades med löfte om
lägenhet. "Det blev inte så mycket med den lägenheten.
Jag fick bo i ett rum på lagledarens kontor." |
|
Blev snabbt "Dacke-Bengt" med
Göteborgspubliken
Till att börja med blev det
reservplats för Bengt, som nu började kallas "Dacke-Bengt". Men
Bengt var inte
reserv länge. Han briljerade med snabba starter och fick snart en viktigare roll
i laget. Redan första året hade han ett matchsnitt på 7,0. Till en början
körde han mest i par med "GEMA-Kjell", men efterhand blev "Sala" mer
frekvent parkamrat. De två var båda stora framtidslöften och mäkta populära.
Inte minst för att när de stod på startlinjen vädrade publiken 5 - 1.
"Dacke-Bengt" före Kiehn Berthelsen och Alfred Larsen i en stadsmatch mot
Köpenhamn |
|
Inte bra nog att få kvala men
ändå 6:a i SM
När namnen på förarna som SVEMO
ansåg värdiga att få kvala till SM-finalen 1952 kom ut saknades "Dacke-Bengts".
Kaparnas lagledning hade ett tufft arbete att övertyga "Varg-Far" att Bengt
måste få vara med. Till slut gav Arne med sig och lät Bengt åka i Motala.
Bengt plockade ihop 18 poäng på sina två kvaltävlingar och hankade sig med
till SM-finalen som 20:e man. Nu var det bevisat att han hade
kvalifikationerna för att få vara med och leka med de stora pojkarna! Men
det skulle bli bättre. Fyra andraplatser och en tredjeplats gav 9 poäng och
en sjätteplats. Därmed placerade han sig före storheter som Joel Jansson,
Rune Sörmander, Ove Fundin och "GEMA-Kjell". |
|
 |
|
Fick möjlighet att öppna en
bensinstation i Nol
Bengt behövde andra inkomster än
de han kunde få in på speedwayåkande. Genom envishet fick han möjlighet att
starta en bensinstation i Nol. Utan ekonomiska resurser var det naturligtvis
slitsamt att kombinera med speedway. Dessutom hade Bengt gift sig med
Gudrun. Det var ett giftermål som gick i samma fart som speedwayåkningen. De
två förlovade sig tre dagar efter att de träffades första gången!
Bengt var bra på att serva bilar
och den verksamheten hjälpte honom igång, men efter några år blev
konkurrenssituationen sämre och Bengt slog sig på däcksförsäljning. Det blev
det som han sedan kom att syssla med i resten av sitt yrkesverksamma liv. |
Kaparna 1954 med från vänster: Stig Svensson,
"Dacke-Bengt", Göran "Sala" Norlén,
Rune Claesson, Harald
Eineskog och Eric Jacobsson (lagledare).
Sittande på cykeln: "Gema-Kjell" Carlsson |
|
Behövde inte köra med full gas
på "GEMA-Kjells" cykel
Det finns en historia om att du
fick låna "GEMA-Kjells" cykel och tyckte den gick för fort. "Jag
sa väl inte riktigt så. Jag sa väl ungefär att den gick väldigt fort. Han
hade väldigt bra ordning på cyklarna. Jag skulle nog kunnat ha bättre
cyklar, men det kostade ju rätt mycket, men det hade kanske kunnat löna sig.
Och så jobbade jag ju på dagarna. Det var så mycket annat på den tiden, så
den var väl inte riktigt på topp. Jag fick låna Kjells, den gick väldigt
bra. Allting stämde, konstigt styre hade han, men det gick väldigt bra. Jag
sa det inne i depån att jag behövde inte dra på så mycket gas. Jag körde
ifrån dom andra ändå. Det var roligt där på Sävedalen." |
|
Hade ofta dagens bästa tid
 Av
anekdoten om hur Bengt lånade Kjells cykel kan man få uppfattningen att
Bengt inte var en snabb förare. Det är helt fel. Han satte många banrekord
under sina få år som speedwayförare. Tidningsklippet är från en match mot
Smederna, som Kaparna förlorade, men Bengt tog 17 poäng och satte banrekord.
"Jag
kände ofta på mig innan jag åkte ut om det skulle gå bra. Jag hade en liten
Tyfon och åkte på, det var en svensktillverkad cykel. Bil och Tham var det
en firma som hette och det var egentligen deras cykel som jag fick låna. Det
var en gång jag kände på mig att det skulle gå bra. Jag sa det att jag skall
ta full poäng idag och jag skall sätta banrekord. Men det blev inte full
poäng. Det blev 17 poäng för Joel Jansson åkte förbi mig i sista heatet i
sista kurvan. Han kom så överraskande att jag inte drog på riktigt, så då
missade jag en poäng. Men jag satte banrekord, så sänkte Göran Norlén det
och så sänkte jag det igen och så fick det stå, men jag tror att Olle Nygren
sänkte det sedan."
Jag hade
ofta dagens bästa tid, det hade jag ofta. Även om jag tog dåligt med poäng
så kunde jag få dagens bästa tid." |
|
Kaparna i "Gast-uniform"
1954
Bakre raden från
vänster: Eric Jacobsson (lagledare), ??, ?? Rune Claesson, Bengt Brannefors,
Harald Eineskog (?)
Främre raden:
Dacke-Bengt, Sala Norlén, GEMA-Kjell, ?? |
|
Gjorde ett par tävlingar efter
karriären
Du slutade under säsongen 1955,
Gjorde du inte comeback någon gång?
"Nej, men
jag körde en tävling 8 år efter på Lindome. Jag hade inte åkt någonting
emellan, men det satt kvar efter alla de åren. Sedan körde jag ytterligare
en tävling ytterligare 8 år senare i Gislaved. 'Varg-Fars' Cup hette den. Så
hade inte dom fullt med åkare. Det var ofta så. Det var likadant på Lindome.
Då satt det som en smäck, men nu när jag började åka för 4 - 5 år sedan
fanns ingenting kvar. I alla fall, i Lindome tror jag jag fick dagens bästa
tid, men jag åkte inte alla heat. I Gislaved fick jag också dagens bästa
tid. Det var i första heatet. Jag fick en så'n kanonstart, helt ofattbart.
Jag var långt före dom andra. Jag var så långt före att jag slog av i sista
kurvan. Hade jag stått på hade jag kunnat sätta banrekord. Alltid när jag
körde fort gick det bra. Sedan när jag blev trött och körde saktare gick det
inte så bra. |
|
Bengt är en stor djurvän
Under vårt samtal berättar Bengt
om sin starka känsla för djur och sitt stora intresse för hästar och
ridning. Hemlösa katter har fått bostad hos Bengt och Gudrun och i stallet i
närheten har Bengt tillbringat många timmar. När jag frågar om han kört i
England någon gång svarar Bengt:
"Nej, kört
har jag aldrig gjort där, men jag har ridit tillsammans med Vic Godden, tror
jag han hette. Jag var och hälsade på
"Varg-Olle" i Norwich. Vi åkte ner till London för att se en tävling där
'Lill-Arne' var med, och det var en tuff tävling, men Arne var faktiskt en
av de bästa! När jag var där åkte vi till den här Vic. Jag blev kvar där en
hel vecka. Det var det trevligast jag varit med om. Han hade massor av
hästar. Varje dag red vi ut och så stannade vi utanför pubar. Hästarna band
vi utanför. Det var som vilda västern ungefär. Så gick vi in och skulle
dricka öl. Det var stora sejdlar. Jag har aldrig tyckt om öl, men jag lärde
mig. Åh, vad mysigt det var."
I Bengts förråd hittar man
både speedway- och hästprylar prydligt upphängda på väggarna. |
|
Anders Wistrand 2012 |
