RUNE CLAESSON - GLASMÄSTARE PÅ SPEEDWAYBÅGE

Rune Claesson tillhörde de stabila poängplockarna i Kaparna på 50-talet. Han körde i laget under åren 1950 - 1957. Hans karriär började 1949 vid 28 års ålder med att han provade på. Dessförinnan hade han kört lite rundbana med katalogmaskin. 1950 var han reserv i Kaparnas division II-lag och från 1951 körde han ordinarie i laget. Under de åtta åren plockade han i snitt 7,40 poäng per match. Med 614 inkörda poäng ligger han för närvarande så högt som på femtonde plats i maratontabellen. Efter sig har han till exempel Rafal Dobrucki och "Lill-Arne" Carlsson.

Riktig paråkning var Runes specialitet. Tillsammans med Harald Eineskog och "Dacke-Bengt" Nilsson, "Gema-Kjell" Carlsson med flera briljerade han i paråkning. På den tiden var körschemat upplagt på fasta par. Ett citat ur GP från maj 1951 beskriver väl hur bra Rune och Harald fungerade som par:

"Effekten hos hemmalaget var lagåkningen, sportens A och O, som behärskades framför allt av andraparet, Rune Claesson - Harald Eineskog, som 5 gånger visade Boråsarna den konsten.

.....

Rune Claesson - Harald Eineskog är ett fint göteborgskt trumkort. Eineskog knep en poäng mer än Claesson, men den senare är nog när allt kommer omkring ändå ett strå vassare. Deras lagkörning var skolexempel."
Det var alltså första året Rune körde ordinarie i Kaparna! Redan då ansågs han vara i paritet med lagets bästa, Ragge Friberg och Harald Eineskog. Boråsarna som nämns är Saxarna med bland andra göteborgaren Billy Andersson. Kaparna vann matchen med 71 - 37.
Kaparna vann serien och året efter körde Rune för första gången i högsta serien, Allsvenskan. Det gick inte lika bra som året före. En vurpa på Sävedalen höll honom borta från matcherna en tid. Mot slutet av säsongen började han komma i slag igen och gjorde sin bästa match mot Oslo i en såphal match på Slottskogsvallen där han körde i par med "Gema-Kjell". Den konstellationen hade testats en del under året.

Rune och Gema-Kjell

Kaparna klarade sig kvar i Allsvenskan och på hösten fick han dansa balett och uppträda som revycharmör när lagets förare och funktionärer spelade revy för att spä på klubbens inkomster.

1952 etablerade sig Kaparna som ett mellanlag i Allsvenskan och Rune Claeson utvecklades till en fighter och växte in i en heatledarroll. Truppen var för tunn, men förare som "Sala" och "Dacke-Bengt" kunde stundom briljera. "Gema-Kjell" var lagets säkraste kort.

På höstkanten 1953 arrangerades en partävling på Slottskogsvallen med landets bästa förare. Där körde Rune i par med sin namne Sörmander. De två överraskade och vann tävlingen. Reitz i GP skrev så här:

"... och för den bästa paråkningen svarade Rune Sörmander, Dackarna och Rune Claesson, Kaparna. Den senare var tillsammans med tyske 1000-metersföraren Siegel kvällens stora överraskning."
1953 var det året som "Sala" blev svensk mästare. Dessutom blev Kaparna Cup-mästare efter en helt jämn final mot Vargarna. En märklig regel om att den som ledde tävlingen före sista heatet, det trettonde, blev mästare om matchen slutade oavgjort. Då kan man tala om minsta möjliga marginal. Rune körde som alltid stabilt och tack vare lagets jämnhet klarades Cupen hem trots "Varg-Olles" fina form.

Säsongen 1954 inledde Kaparna och Rune strålande. Efter fyra matcher var de obesegrade. Den fjärde matchen var (mot Vikingarna) blev Rune bäste poängplockare med 16 poäng. Stig Svensson tog 14 och "Gema-Kjell" tog 13. Ett tidningscitat:

"Bäste man i hemmalaget var Rune Claesson. Han är jämte Kjell den äldste i laget när det gäller 'tjänstetiden'. Han har lärt sig gamet från botten och var med på den tiden när det harvades med 'katalogmaskiner' på Sävedalen. Nu skördar han frukterna av det nit han lagt ner på sin sport. Det är roligt att se Rune köra. Hans jämnhet väger tillsammans med en hel del fränhet och djärvhet tungt."
Seriefinalen mot Vargarna förlorades knappt trots otroliga kämpatakter av Rune och "Gema-Kjell",  som trots fall och skada slet sig till en seger mot Vargarnas bästa, Dan Forsberg och Uffe Eriksson. Rune sprang ett helt varv runt Sävedalen med cykeln efter motorhaveri för att rädda en pinne. "Jag var så trött att jag höll på att svimma, men jag ville inte ge mig. Tredjeplaceringen och en poäng kunde bli avgörande i den jämna matchen." Han klarade tidsmarginalen med 2 sekunder!

Rune spurtar i mål med svetten lackande. Lagledaren Blondie Peterson hetsar på honom

 

Rune Claesson i Hilleröd 1955
1955 tog Rune ytterligare ett steg i karriären. Han hade betraktats som en "sävedalsspecialist", men nu tog han sig vidare från första VM-kvalronden till den andra i Köpenhamn  tillsammans med bland andra "Sala" och" Gema-Kjell"., som uttryckte sin stora beundran för Runes körning. I en höstgala med internationell elit på Slottskogsvallen tog han poäng i varje heat och avslutade med att slå svenske mästaren Rune Sörmander. Han fick Aftonpostens pris till den som överraskade mest.

1956 kvalade Rune Claesson in till SM-finalen. För att vara väl förberedd lånade Rune "Gema-Kjells" cykel. Det visade sig vara ett mindre smart drag. Ramen var för kort för Rune, som inte trivdes med cykeln.

Runes speedwayintresse har smittat av sig till senare generationer. Ett av hans fem barn, Bengt Claesson, körde under ett par år på 90-talet och har deltagit i KM-tävlingar efter det. Bengt gör numera en jätteinsats för klubben som en av alla dess ideellt arbetande funktionärer. Dessutom har barnen ärvt bilglasfirman och från den stöttat klubben ekonomiskt under många år.

På senare år har vi dessutom sett Runes barnbarn, Emil och Alexander Claesson, köra finfin knattespeedway. Emil deltog i A-laget för ett par säsonger sedan. Vi minns hur han då fick köra nomineringsheat och ta poäng där.

Foton från diverse tidningsartiklar.

Anders Wistrand (2008-03-25)

Statistik, serien
År Serie Matcher Poäng Bonus Heat Snitt ex bonus Snitt ink bonus
Summa, A-lag 83 614 - - 7.40 p/m -
1957 Allsvenskan 11 69 - - 6.27 p/m -
1956 Allsvenskan 10 71 - 48 5.92 -
1955 Allsvenskan 10 81 - 50 6.48 -
1954 Allsvenskan 15 102 - - 6.80 p/m -
1953 Allsvenskan 14 98 9 - 7.00 p/m 7.64 p/m
1952 Allsvenskan 8 28 - - 3.11 p/m -
1951 Div II V 10 114 - - 11.40 p/m -
1950 Västsvenska 4 26 - - 6.50 p/m -
1950 Mellansvenska 5 51 - - 10.20 p/m 1