De första träningarna hade han stora problem att bemästra kurvorna på Sävedalen. Ömsom gick det farligt nära yttervallen, ömsom blev det vurpor. Den som lyckades lära ut kurvkonsten var "Ragge" Friberg, en annan Kapar-legendar. Det gick till så att ”Ragge” åkte utanför och tvingade Göran att hålla innerkanten.
Redan i seriedebuten tog ”Sala” 2 poäng. I tredje matchen fick han sitt genombrott, då han tog 10 poäng hemma mot Falkarna från Falköping. Debutårets 73 poäng på 9 matcher var mer än godkänt och nu var ”Sala” given i i Kaparna, som dessutom klarat att gå till Allsvenskan igen efter ett par år i lägre serie. Första året i den högre serien gick över förväntan. Trots hårdare motstånd höll Göran snittet med 101 poäng på 13 matcher.
"Ragge" Friberg gratulerar sin gamle elev "Sala" till en strålande insats mot Smederna. Ragge var nu tränare i Finland.
Sune "Maximum" Karlsson och "Sala"
I SM-finalen på Stockholms Stadion var ”Sala” omutlig och tog maximala 15 poäng. Tävlingen blev omdiskuterad. Regnet öste ner mot slutet av tävlingen och många förare ville bryta, men rättvisa skipades till slut när Göran kröntes.
Tre år efter att ha blivit ombedd att sluta med speedway var Göran Norlén nu svensk mästare.
”Sala” lämnade Kaparna 1958 och återvände till Stockholm med klubbadress Monarkerna. Han blev lagkamrat med både ”Varg-Olle” och Ulf Ericsson. Han behöll sin höga serienivå, men -63 la Monarkerna ner verksamheten och då slutade ”Sala”. Några återfall blev det 1965. Och 1974 gjorde han en hel säsong i Malmölaget Hjälmarna, ditlockad av förre lagkompisen Allan ”Poppe” Nilsson. I laget körde också förre Kaparen Billy Syrén.
Civilt jobbade ”Sala” som journalist, först inom sport, men senare med nöjesbevakning. Det intresset hade han sedan länge. Redan första åren i Kaparna var han med i Kaps Sopprevy, som lagets förare framförde för utsålda hus. Bland dem som var med fanns Rune Claesson, Harald Eineskog, ”Sala” och ”Gema-Kjell”.
En anledning till succén som speedwayförare kan vara hans balanssinne. Hobbyn var – och är ännu – dans på slak lina och jonglering. Han är fortfarande aktiv motorcyklist och finns ofta på Arendal i samband med matcherna.
Det blir allt färre förare från 50-talet att intervjua nu. Det var en av anledningarna till att jag tog chansen att få prata med en av min ungdoms stora idoler, killen med den snitsigaste Elvisvågen i håret. Idag 77 år ung och fortfarande njuter han av att köra sin Zuzuki till sommarstället i Onsala.
Har du kvar något speedwayintresse? En del säger att du syntes på matcher på Arendal ibland, men jag har aldrig sett dig där. "Nej, jag har tappat intresset för idrott. Alla är proffs. Det är polacker, australiensare, finnar och engelsmän i lagen. Vi har ju inga egna förare."
Du menar att intresset minskar när det inte finns hemmaförare som vi kan se upp till och hylla? "Ja, inte kan publiken identifiera sig med en massa nya förare varje år. Hur skall den kunna känna för laget när det är rena främlingslegionen! Det måste ju finnas en egen förarutveckling."
"Sala" i tidstypisk stil - en elegant på banan
Men vi får ju se alla de bästa förarna här, Nikki Pedersen, Leigh Adams, Jason Crump och Ryan Sullivan till exempel. "Dom är alla proffs. Dom lever på att köra speedway. Dom skall vara riktigt bra. Vi hade ju ett riktigt jobb bredvid speedwayen. Jag hade i själva verket många jobb - fast inte samtidigt förstås"
Det där var väl en utveckling som inleddes på din tid med att Dan Forsberg körde i England. Han blev ju väldigt populär där. "Dan var en stor talang. Men hans karriär var ganska kort. Jag vet inte varför han slutade så tidigt."
Du har ju tränat Kaparna under en period. Jag antar att du hade mycket att tillföra den tidens ungdomar, ungefär som Janne Andersson har idag. "Självklart har en erfaren förare mycket att lära den nya generationen, men idag är det ingen som vill lyssna på en gammal förare. Jag tränade Kaparna -76 och -77. Det var ett lag med Janne Andersson, Kenneth Selmosson m fl. I någon match fick jag faktiskt hoppa in själv när vi hade svårt att få ihop ett fullt lag."
Landskamp Sverige - Norge 1953 i Sandviken. "Varg-Olle" på yttern och "Sala" på innern stänger effektivt Reidar Kristoffersen och Thorleif Andreasen.
Kurvtekniken har naturligtvis förändrats en hel del se'n din tid. Skulle du kunna bemästra dagens cyklar lika bra som på 50-talet? "Jag vet inte riktigt. Det är betydligt kraftigare motorer i dagens cyklar. Men 1990 när vi firande "Varg-Olles" 60-årsdag med en tävling på Grevbybanan gick det undan. Det var en hel del av de gamla förarna från vår tid som körde, och det var ingen som fegade genom böjarna."
På tal om "Varg-Olle" Nygren. Du hade en del tuffa fighter med och mot honom. "Olle var en fantastisk naturbegåvning. Han var lika bra i alla motorcykelsporter - TT, enduro, speedway och motocross. Han kunde varit världsmästare i speedway flera gånger. Jag jämställer honom med "Nacka" och "Tumba". Han tog sporten med en klackspark."
Håller du dig fortfarande i form? "Min fru och jag tar långa promenader. Vi bor så vi har nära till naturen. Dessutom tränar jag på gym ett par gånger i veckan. Från början var jag en riktig bakåtsträvare, men jag har upptäckt att det är socialt trevligt samtidigt som jag blir piggare i kroppen."
"Varg-Olle" i Monarkernas väst stänger "Sala" med sitt långa vänsterben. "Sala" har den väst som Gastarna numera bär. Dacke-Bengt har fått stopp i kurvan.
I presentationen ovan skriver Roine lite om den beramade SM-finalen 1953. För oss Kaparfans var det en stor triumf. Vi tyckte du förtjänade att få utdelning på din balansskicklighet. För oss var du jämte Gema-Kjell" den bäste. Och den bäste föraren skulle, tyckte vi, kunna bemästra hala banor också. "Ja, det var verkligen ingen orättvis eller osportslig tävling. Och visst måste en bra förare kunna bemästra olika underlag."
Var det som jag tror mig minnas att du gick på lina under revyn som ni förare och funktionärer satte upp? "Jo, men jag har faktiskt uppträtt på scen i större sammanhang. Lill-Babs spelade Annie get your gun på Scandinavium här i Göteborg. I en scen skulle hon köra motorcykel och skjuta samtidigt. Jag blev ombedd att spela Barbros roll i den scenen. På den tiden tränade jag Hjälmarna i Skåne. Jag fick ta cykeln i bilen och köra upp till Göteborg. Jag körde på det ovana underlaget på scen och styrde med fötterna samtidigt som jag sköt på lerduvor. Jag var klädd precis som Barbro och med en peruk och lösbröst så jag såg ut precis som hon. Nästan ingen hade vetat att det var jag om det inte hade varit för en rubrik på sista sidan i ett nummer av GT: Nu kör Sala med lösbröst."
Ja du tränade Hjälmarna -74. "Laget körde i Div 3. Det var svårt att få ihop fullt lag. Jag fick hoppa in i flera matcher och tog 8 - 10 poäng sådär. Jag var faktiskt bästa poängplockare i några matcher. Men dessförinnan var jag lagledare för Örnarna 1964 - 65."
"Sala", du är en ordets man. Under många år efter speedwaykarriären var du tidningsreporter på ett flertal tidningar och dessutom skrev du en personligt färgad bok om speedwaysporten. Den här intervjun har verkligen stärkt mig i min uppfattning om dig som en mycket verbal person. Tack för ett trevligt samtal och för de trevliga speedwaymatcher vi fick uppleva med dig i Kaparvästen.
Intervju: Anders Wistrand