1955

Inte en förlust på Sävedalen

Vargarna och Vikingarna hade lämna Division I. Kaparna hade nu fått ett stabilt lag med nytillkomna Olle "Segis" Segerström, Roger Forsberg och Bengt Gustafsson. Topparna i laget var fortfarande "GEMA-Kjell" och "Sala", men Rune Claesson hade utvecklats till en riktigt stabil förare. Vi hade ett jämnt och starkt lag som var i det närmaste oslagbart på hemmabanan. Det blev faktiskt idel vinster på Sävedalen.

Kärv ekonomi skördare första offret bland speedwayklubbar detta år. Smedernas lagledare och promotor Erik "Kusen" Karlsson som ägde ett lastbilsåkeri hade finansierat Smedernas verksamhet så långt men våren 1955 tog det stopp. Hans företag hade inte längre råd att stödja speedwaysporten. Ekonomisk kris i kombination med tråkig speedway på Snälltorpet och därav dåliga publiksiffror gjorde att Smederna fick kasta in handduken efter endast en bortamatch. Den gick f ö mot Kaparna på Sävedalen. 52 - 43 till Kaparna.

Lagledare var Eric Jacobsson och tävlingsledare Sigurd "Blondie" Peterson.

I SM kom Kjell Carlsson på 4:e plats med samma poäng som 3:an Ove Fundin. Kjell var nu en av Sveriges bästa förare, praktiskt taget oslagbar på Sävedalen.
1955 var första gången en göteborgare var med i VM-finalen. Det var Kjell Carlsson som genom mycket övertygande körning i VM-kvalen hade lyckats ta sig till Wembley. Tyvärr passade inte Kjells tuffa körstil riktigt på Wembley. Han slutade på 13:e plats med 3 poäng. Kjell, som hade startat sin karriär vid för hög ålder enligt expertisen, hade bara blivit bättre och bättre för varje år som gick. Det absoluta toppåret skulle bli 1956. Våren -56 var Kjell helt outstanding i Kaparlaget och var permanent medlem av landslaget, de enda förare som hade bättre snitt än Kjell i allsvenskan var Ove Fundin och Rune Sörmander.

Detta var första året med tre svenskar i en VM-final. Förutom Kjell var det Ove Fundin (6:a på 10 poäng) och "Varg-Olle" (8:a på 9 poäng). Ove Fundin visade i alla fall att han var att ta på allvar. En femteplacering i den fruktansvärt hårda konkurrensen talade för att hans nerver inte längre var i olag då det gällde de stora framträdandena.

I en av uttagningstävlingarna till VM på Amager Speedway vann "Sala" med full pott före Joel Jansson (12), Lasse Petterson (11), Leif "Basse" Hveem och Henry "Stompa" Andersen (båda 10) "GEMA-Kjell" tog 9 poäng.

Att ekonomin var kärv kan man ana. Programbladen detta år bestod av ett hopvikt A4-blad.

DIVISION 1
 
MONARKERNA 18
KAPARNA 13
FILBYTERNA 10
DACKARNA 10
INDIANERNA 5
GETINGARNA 4


FÖRARE H P P/Hx5
KJELL CARLSSON 52 135 12,98
GÖRAN NORLÉN 50 108 10,80
RUNE CLAESSON 50 81 8,10
ROGER FORSBERG 49 50 5,10
OLLE SEGERSTRÖM 32 45 7,03
BENGT NILSSON 33 44 6,67
BENGT GUSTAFSSON 38 41 5,39
STIG SVENSSON 6 6 5,0
BENGT BRANNEFORS 7 2 1,43
LENNART DÖSE 3 1 1,67

 

STADSMATCH Köpenhamn - Kaparna 1/5

Tävlingen kördes på Selskov vid Hilleröd. "15 heat ā 4 omgångar, stående start" i programinformationen betyder 4 förare i varje heat av 15 och att även danskarna nu använde stående start! Men det tillkom ett 17:e (ordinarie) och ett 18:e (nomineringsheat). De sammanlagt 17 heaten gav resultatet 56 - 34 till Kaparna.

I Kaparna körde Rune Claesson (som i programmet hette Sune), Göran Norlén, Lennart Döse, Bengt Gustafsson, Roger Forsberg, Bengt Brannefors. I det danska laget ingick VM-finalisten 1936 och 1937 Jens Fisker "Morian" Hansen. "Morian blev 11 båda gångerna. Danmark hade en VM-finalist långt innan Sverige hade någon.


Från vänster: Bengt Brannefors, Roger Forsberg, Bengt Gustavsson, Lennart Döse, "Sala", Rune Claesson och lagledaren Eric Jacobsson


Inför täta åskådarled kör Bengt Gustavsson (främst) och Roger Forsberg någon form av paråkning - men var har Bengt gjort av västen? (Foto: Knud Tüchsen)

 

VÄRLDSMÄSTARE:

INDIVIDUELLT

1. PETER CRAVEN, England

2. RONNIE MOORE, Nya Zeeland

3. BARRY BRIGGS, Nya Zeeland

Peter Craven med VM-bucklan.

SVENSKA MÄSTARE:

LAG VARGARNA, Norrköping
PAR DAN FORSBERG och STIG PRAMBERG, Filbyterna
INDIVIDUELLT

RUNE SÖRMANDER, Dackarna

OLLE NYGREN, Monarkerna

OVE FUNDIN, Filbyterna