1954 Var det premiär för par-SM. Finalen kördes på Slottskogsvallen Där vann Rune Sörmander i par med Allan "Poppe" Nilsson som körde i kaparvästen 2 år tidigare.
Däremot blev det ingen individuell SM-final. Vid en kvaltävling i Arlöv var banan i så dåligt skick att förarna helt sonika strejkade. Därmed blev det inte heller någon riktig SM-final. Dock ordnades det en "surrogatfinal". Den vann Ove Fundin före "Sala", "Varg-Olle" och Sune Karlsson.
I VM körde "Varg-Olle" till sig en pallplats. Därmed blev han den förste svensk som fick kliva upp på den berömda traktorn i häxkitteln Wembley med 80 000 åskådare. Det var en inbrytning i den engelskspråkiga speedwayvärlden som lät höra talas om sig. Drygt ett halvt decennium senare bidrog det till att finalen flyttades utanför England, 1961.
Tre ynglingar som senare skulle skörda stora triumfer gjorde entré i det fina sällskapet, Barry Briggs, Peter Craven och Ove Fundin. De körde ihop till 5:e, 15:e respektive 16:e plats med 9, 3 respektive 2 poäng
Penningvärdet var "lite lägre" då än nu. De bättre förarna i Kaparna fick 90.- i grundbelopp och 10.- per inkörd poäng. Bonuspoängen var värd lika mycket. Om Sala t ex körde fullt, 15 poäng, fick han alltså 240 kronor totalt för den tävlingen.
Vid bortamatcher alla förare som inte bodde nära matcharenan 75.- i reseersättning.
Förare med sämre status fick nöja sig med halva grundbeloppet. Det blev inte många kronor att ta hem till mor.
Lagledare var Eric Jacobsson och tävlingsledare Sigurd "Blondie" Peterson.
Svensk - danska serien
Kaparna B deltog i den Dansk - Svenska 4-lagsserien (4 lag per match). Där deltog också Sunniterna från Ljungby, Amager Speedway från Köpenhamn, Odense och Stenbockarna från Hyllinge.
I Kaparna B körde Olle Andersson IV, Lennart Döse, Bengt Brannefors Erik Pettersson, Åke Karlsson och Nils-Erik "Taxi" Persson.
